Uppslukad av WÅ 2017

Jag har tillåtit mig att vara totalt uppslukad av dagarna som varit, av Workout Åre, ni vet eventet utöver det vanliga. Så är det. År efter år levererar Åre magi. Naturen, luften omgivningen liksom sveper in hjärtat i lätthet, luften känns kristallklar och fyller en med ett lugn. Minnen man skapat på plats förut omfamnar en och vetskapen om att nya minnen kommer skapas ger en go känsla i magen. Människorna. Dedikerade arrangörer och volontärer (som dessutom är grymma på detektivarbete), asgrymma kollegor från hela Sverige som delar med sig av fantastiska klasser och föreläsningar, deltagarna… så härliga, glada och all in. Självklart uppstår magi, år efter år.

Mitt deltagande i år har varit något annorlunda än de tre tidigare åren, jag har agerat ”mamma-Polar” och tillsammans med det ÜBERGRYMMA Polarteamet levererat Polar-love. Vi har asgarvat, svettats, pratat, minglat, hjälpt och visat vad vi står för. Bra kvalité, hög nivå, ödmjukhet, kunskap, inspiration, puls-proffs, massa leenden och go energi. Massa jäklans hjärta och miljoner tack till mina Polarkollegor som är bästas bäst, älskar att jobba med er.

Glad för allt och får lite extra mys i magen när jag tänker på klasserna som sidekick med Mattias Reck till Jessicas fantastiska klasser. Tack för att jag fick sno till mig lite scentramp Jessan. Det var askul att få busa lite med er, och fördelen med att inte ha ett headset framför grynet är ju att man kan flåsa hur mycket man vill;)

Ni som varit där, på WÅ, i år eller någon annan gång vet ju att det är människorna som gör det. På klasserna, på minglet, spontankaffen i entrén med den där sköningen man inte hunnit träffa på ett år fast man bor i samma stad. Eller kramarna från den där härliga filuren man faktiskt bara träffar en gång om året, just där och då. Det det naturliga och lättsamma, svettigt mascarfläckigt som sedan plötsligt blir en härlig fest där man knappt känner igen någon i ”riktiga kläder”. Ni som varit där… ni vet.

Ni som inte varit där, ni måste få veta, åk dit, nästa år. Jag kommer åka till WÅ 2018 oavsett, på ett eller annat sätt för det här är något man inte vill missa, det här är något man vill bli totalt uppslukad av ❤

Kram Elin



Jag cyklar, trampar, svär och njuter.

Jag cyklar, trampar, härjar, svär och njuter.

Jag jobbar, nytt jobb. Lär mig. Delar med mig av det jag kan. Använder åååååår av erfarenhet och omvandlar till nytt behov. Så häftigt, roligt och allt det där. Jag vet att man inte kan kunna allt från början, det hade varit fint, men så funkar inte livet. Jag frågar, får svar, utvecklas…

Kroppen pirrar. Det händer saker. Jag känner mig stark. Jag ska berätta mer sen, men idag är det för sent, jag är tröttis.

Tiden springer iväg och jag skalar av för att hinna leva. Bloggen lever men uppdateras inte lika frekvent. Det får vara ok. Det får vara så ett tag. Är du mer nyfiken så häng med mig på Instagram också.

Snart är det sommarlov för lillkillen, kan minnas känslan av sommarlov. Det känns fint inuti. Han är mitt hjärta, det bästa jag har <3.

I sommar vill jag skapa magi.

Nästa vecka är det Workout Åre. Det brukar också vara magiskt. Ser fram mot att komma dit igen, på torsdag bär det av.

Imorgon är det friyay. Men nu ska jag sova. Mummma för det.

Kramar Elin

Mullvaden i mig…

Jag tror minsann det sprakar lite i hjärnan, slår små gnistor av tankeverksamhet där inne. Det är spännande med nya jobbet, jag är tokpepp och tycker det är askul. Utmanande och utvecklande. Like it.

Kollegorna är sköna och jag hoppas de står ut med min låga humor och bubblande ivrighet. Har fått en kunglig skrivbordsplats på kontoret och älskar att jag bara har några steg till kaffemaskinen;)

De dagar jag rullar hoj till jobbet kör jag ”tre broar” och tror minsann det är motvind i alla riktningar, men idag var det korta brallor på vägen hem och då får det blåsa bäst det vill för sommar-feelingen suddar lätt bort eventuell sur min.

Morgonen startade med en Vinyasa på SATS Stureplan, ett ljuvligt vick som ska upprepas om ett par veckor. Det är som att varje gång jag leder en vinyasaklass så blir jag lite förälskad i känslan, det gör mig glad.

Precis just nu liknas jag mest en mullvad. Ögon små små smååååå som helst vill blunda och sova en sväng. Jag ska bejaka mullvaden i mig, packa väskan för imorn, ladda kaffebryggaren så jag imorn bitti kan vara lite fru mullvad igen innan kropp och knopp vaknar till liv smuttandes på kaffe i den rosa favvofåtöljen.

Gott så.

Kram Elin

 

En riktig jäkla Ego-Onsdag, nu blir vi Polare på riktigt.

Det är inte många dagar som återstår av april, och när maj drar igång så kommer även min vardag förändras en del…

Idag har jag jobbat med ”the dream team” ala Team Polar på Bosön och nätverkat på Klubbsverige Exclusive 2017. Självklart har en del av dagens jobb varit att hjälpa att dema våra grymma produkter men också för att visa upp mig som den som ska ta över rodret i maj och ha hand om Polar Club. Woooohoooo, yes, det stämmer, nytt jobb på G.

Att få jobba med träning på ett annat/nytt sätt, att få jobba med gym och fitnessbranchen och använda mig av all den kunskap och erfarenhet jag samlat under mina 12år i gymbranchen känns fantastiskt bra. Det har kliat i den organisatoriska delen av mig och jag är löjligt inspirerad att få sätta tänderna i detta.

Polar, pulsbaserad träning, gruppträning, gymbranchen, PT-coach… halli hallå…så rätt och så kul. Jag är så glad för detta. Taggad till tandköttet och så klart med lite pirr i magroten. Preciiiiiis så som det ska vara.

Jag kommer finnas kvar på SATS och köra en del klasser och även hålla igång någon rackarns PT-klient som vägrar att släppa taget 😉 (eller är det tvärt om…? <3).

Så håll i hatten, nu kör vi.

Kram Elin

 

Hä bir bra, riktigt bra.

Livet består av toppar och dalar, de senaste dagarna har jag upplevt massa toppar, någon dal och sedan upp på toppen igen. Det handlar om hur vi ser på dem, topparna och dalarna. Jag lär mig av mina dalar, de får mig att vilja kämpa mer, ta mig vidare, förbi och gasa upp på nästa topp. Och de där dalarna gör ju även att topparna känns så galet mycket härligare.

I veckan hängde jag med mitt Team på Polar, vi cykelfanatiker smidde grymma planer och jag är på riktigt glad, tacksam, stolt och ivrig som få att få fortsätta det vi bara har påbörjat. När man har hamnat rätt så känns det i hela magen och min mage fullkomligt jublar av lycka kring det här. Lugnt, stabilt och ändå pirrigt härligt.

She Rides gruppen för Halvvättern börjar ta form, det kommer bli ett härligt gäng människor och träningen känns mer inspirerande än någonsin. Ser fram mot den där halva rundan i gott sällskap med sol i blicken oavsett vad vädergudarna har för planer åt oss. Och vad snygga vi kommer vara i våra kläder, kunde fasiken inte låta bli att klicka hem lite mer grejer när shoppen öppnade igen… 😉

Nu väntar lite mat och vin med fina vänner, imorgon en heldag i ishallen med lilltjoppen och sedan är det måndag igen… Gött mos och här bir bra på det som väntar nu och framöver, riktigt bra.

Kram Elin

 

Nytt år, nya lår.

Neeeej då, I love mina lår, så de får fasiken stanna, ville bara rimma lite och nåt nytt hår tänkte jag inte skaffa mig under 2017.

Här kommer min tankesamling om 2016, jag gillar att göra dem, avrunda på nåt sätt liksom, reflektera och själv inse vad året som gått faktiskt har haft att bjuda på.

2016 var året när jag på riktigt kastade mig ut i den ekonomiska otryggheten och vann massa energi, tid och inspiration. Med yrket som PT får jag jobba in varje timme men kan planera sååå mycket friare vilket har gett mig mer tid för lillkillen, mindre stress, massa fantastiska möten, nya kunskaper och en massa gott. Så om det innebär att jag får avstå från vissa inköp så gör jag det med nöje. Med en tryggare bas ser jag fram mot 2017 på PT-golvet.

Klasserna, I looooove mina klasser, och så klart alla ni som engagerar er och kommer, ger, ger, och ger, puss på er, vi rockare vidare tillsammans och blir ännu gladare, starkare, rörligare och mentalt kärleksfluffiga.

Polar, 2016 var året som det verkligen tog fart med jobbet som ambassadör för Polar. Ett helt fantastiskt team fick tillökning och shit vilket super-team vi blev, whooop whooop. Massa roliga event som Workout Åre (älskar WÅ), Bollnäs Ess, KMTI och en massa roadtrips, workshops och inspirationsklasser. Mitt samarbete med Polar ligger mig varmt om hjärtat och är helt ärligt overkligt glad för det.

Yogan. Det har verkligen varit en mental resa under 2016. Yinyogan liksom blomstrade i mitt liv, med eventklasser, online filmning och mina vanliga klasser med i snitt 80pers i kö, glad så in i bängen för det, men har lite svårt att ta in det då det ”enda” jag har gjort är att vara så mycket jag som jag bara kan. Och så var det min egen inre yogaresa under utbildningen i Global Yoga, som jag trodde skulle på nåt sätt ”glida igenom” men som vände upp och ner på så mycket. Känslor kom fram, ställningstaganden gjordes, frustrerad agg-yoga och anti-yoga genomfördes. Jag landade, skalade av, filmade, fick tummen upp och nu ser jag fram mot att utvecklas tillsammans med vinyasan på mitt sätt och köra Elin-yoga. Tack Vevve för resan, du är min idol.

Cyklingen. Fick mer tid. Fick massa omtanke, eftertanke och gav tillbaka med vänskap, endorfiner, skratt, frustration och har laddat mig med ännu mer vilja och driv inför 2017. Loppen: Siljan Runt, Vätternrundan, Cykelvasan och Velothon minns jag med just precis en massa jäkla hjärta. Plockade bättre tider på samtliga lopp än vad jag förväntat mig och även och cyklingen mest ger mig glädje av själva trampandet så är så klart prestationen något som lockar och inspirerar. 2017 satsar jag på själva träningen och kommer ha loppen Halvvättern, Cykelvasan och Velothon som något slags lockbete. Vill skicka ett extra hjärta till fröken Claren som drog ut mig på landsvägen 2013, och ut i skogen (även om hon även drog in mig i buskaget, ha ha ha) 2015 och ständigt inspirerar mig. She Rides, rock on 2017. Sen har jag ju fångat en ”personlig draghäst” här hemma på gården, Ulrika... längtar efter att få möta utmaningar med dig (tror jag, ha ha ha <3).

Mannen, och lilleman, alltid på första plats. Alltid inspirerande, utmanande och har hela mitt hjärta. ❤

Ja, halleluja. Gaaaaaalet tacksam för 2016 och så otroligt taggad på resten av livet som fortsätter med 2017.

Gott nytt år hörni.

Puss och Kram Elin

img_3230

img_3021

img_2533

img_2449sportograf-81983666_lowres

img_1862

elin polar sv

img_1816

img_1741

img_1254

img_1145

img_0701

img_0406.jpeg

Back to basic…

Är det bara jag, eller är det relativt enkelt att förtränga sånt som inte så så där jättekul? Ni vet, man vet, men lyckas lägga det långt bakom hjärnbalk och hela faderuttan så det knappt existerar längre.

I måndags körde jag och Thomas på Polar en endagstur till Tranemo och pratade om pulsbaserad träning, i och utanför cykelsalen. Alltid ett nöje med dessa roadtrips, whooop whooop.  Jag fick en ”påminnelse” under Thomas inledande föreläsning om vikten av basträning i uthållighetsträning. Ni vet den som ska utföras lääääänge på en låg intensitet för att främja kapillärisering och ökat antal mitokondrier. Under den varma delen av året är den härlig distansträning, lite sol, gärna med gott sällskap, fika och så där hoj-meditativt delicious.

Nu tycker jag att vinter och halka är o-härligt (vilket ni säkert läst ett antal gånger, snaaaark, jag vet) så den lågintensiva träningen har inte fått något större utrymme på ett tag. Ett bra tag, och hade lätt kunnat utebli ett tag till om jag inte insett att jag kanske behöver ge den lite kärlek och omtanke. Trots allt…

Har laddat hem ett gäng P3-dokumentärer, Vänner-avsnitt och bestämt mig för att försöka ge den där lågintensiva zonen lite mer uppmärksamhet. Se vad det ger, hur det känns och kanske tvinga till mig lite sällskap på någon närstående hoj. Hä bir nog bra hur dä än bir…

Nu laddar vi för en el fantastico montaaaag.

Kram Elin

Lördagen smygstartade detta initiativ med ett titta-på-klockan-stup-i-kvarten-pass på trainern och avslutades med godaste mackan ever. Gött mos på det…

Häftigt. Mysigt. Lyxigt och inspirerande.

Har så där go träningsvärk i ryggen efter fredagens AMP när jag körde senaste releasen för första gången. Jag har nog fasiken träningsvärk någonstans efter varje AMP, ett nytt ställe varje gång, även om jag kör klassen 2ggr vecka. Som att kroppen lär sig något nytt varje gång. Häftigt.

Har ett sånt där gött lugn i kroppen efter dagens icke planerade genomförande, där saker har fått kommit och tagit den plats som de behövt. Hockey-morsa, efter-hockey-häng, pyssla hemma, julklapps köp, matlagning, fika, inför-imorgon-prepp… Mysigt.

Vilodag idag och klappar Staffan snällt på sadeln och tackar honom för gårdagens trainerpass där de nya cykelinställningarna fortfarande får mig att le. Kroppen tar tacksamt emot vilan idag och bygger nytt driv inför i morgon och nästa veckas utmaningar, ser fram mot varenda en. Imorn väntar ”roadtrip” med Polar och möten med nya människor som vill veta mer om pulsbaserad träning i cykelsalen. Jag har det lyxigt som får möjlighet att jobba på det här viset. Mmmmm. Lyxigt och inspirerande.

Häftigt. Mysigt. Lyxigt och inspirerande. Så känns livet idag ❤

Kram Elin

img_2666

 

How i ride. Tack KMTI för en awesome kväll.

Galet trött idag. Men såååå värt.

Igår runt lunch åkte jag och bästa Thomas från Polar mot KMTI i Karlstad för att vara med på deras medlemsevent. Thomas för att föreläsa och jag för att köra två cykelklasser.

Bra jäkla drag i cykelsalen med glada, nyfikna och taggade deltagare, det gör mig så glad och får mig att älska det jag gör ännu mer. Tack, tack, tack alla som var med och lyfte energin, ställde frågor efter och bjöd på alla leenden. Så grymma är ni.

Så kul att få bjuda på cykling, pulsbaserad träning, klassupplägg, instruktörsteknik på det sätt jag älskar, ni vet… how i ride. Ett sätt som så klart hela tiden utvecklas, inspireras, influeras av erfarenheter, kunskaper, envishet, pannben, glädje och en enorm hög passion. How i ride.

Ytterst glad för att det tas emot med plirande ögon och drivande ben. Åh, älskart. Då är det sååååå värt att komma hem 01.00 och vakna med tunga ben inför morgonens ”dubb-färd” till jobbet.

Därför…

Jag vet att många av dem som inte cyklar själva tycker att det är lite knas att lägga så många timmar på hojen som vi cykelnördar faktiskt gör.

Jag är absolut ingen elit- eller tävlingscyklist, jag skulle nog kalla mig för en extremt engagerad och driven motionär med drömmar om att någon gång i framtiden betala en tävlingslicens och cykla lite lopp med de ”stora tjejerna”. Nån gång… kanske.

Passionen är stor och jag är driven av att jag märker att kropp och hjärna har massa mer att leverera, utveckling som ger pirr i magen. Jag inspireras av massa starkingar runt mig som delar min passion, som delar med sig av sin kunskap och peppar mig de dagar jag själv dippar.

Jag älskar när jag förstår, när poletten trillar ner, när jag hajar varför det stämmer och även varför det ibland inte stämmer.

Oftast ser jag mina ”svagheter” som en utmaning och är fast besluten om att förvandla dem allt mer till mina styrkor. Även om de ibland gör mig sjukt frustrerad, och det är de dagarna jag försöker minnas mina styrkor ännu starkare.

Det här monotona trampandet gör mig lugn, glad och får mig att känna mig stark, i mig själv. Att ge mig själv tiden lugnar mina sinnen.

Att ben, hjärta och pannben blir starkare är nog bara en bonus, för jag vet ju att det är vägen som är det viktiga, det är där jag skapar minnen, vänner och samlar upplevelser. Vart sen vägen leder får vi väl se.

Så därför cyklar jag ❤

Kram Elin