Kör ba kör, eller?

Eller inte, vad vet jag? Vad är bäst för dig?

Jag har hamnat i samtal med massa olika personer på sistone med frågesättningen kring varför man tränar? Det här med målsättningar, driv, livsstil, balans och hela tjottafräsen. Det enda jag vet är att vi alla är människor, i och med det typ ganska lika men i samma mening är vi extremt olika.

Vi behöver träning, rörelse men blir det för mycket mår vi inte bra av det heller. Nivåerna och behoven är olika, unika, unikum ni vet… ja inte ska det vara enkelt…

Jag är ju en sån där person som gärna intalar mig om att jag inte alls är en tävlingsmänniska utan det är bara mysigt och najs att träna lite och må gott. Men när jag rannsakar mig (och efter några år av erfarenhet av mig själv…) så fattar jag ju att det där är blåljug för mig själv till 99% Visst har jag en 1% som är softisch, det är yogan, där bryr jag mig faktiskt inte om vad någon annan eller jag gör lika, olika, bättre(?) eller sämre (?) och allt det där. Men i övrigt så måste jag erkänna att jag drivs av tydliga målsättningar. Sån är jag. Ibland siktar jag högt och ibland lågt. Jag kan ta att jag inte är bäst (jag är realistisk) men jag vill gärna vara mitt bästa jag när det faktiskt gäller.

Ok, sån är jag.

Men man behöver ju inte vara sån. Det är tokbra att strunta i varvtider, watt, hur många kg man pressar, trösklar och allt det där. Jag tycker det är tokbra att man är olika. Och man kan vara med och köra lopp utan att bry sig om tiden, man kan ju göra sådant, man kan ju träna för att det är socialt och trevligt.

Så här när cykelsäsongen börjar varva ner ser jag tillbaka på sommaren med ett smygflin. En del saker blev inte alls som jag tänkt mig, en del blev asbra, andra saker är bara början på något mer och vissa saker asgarvar jag åt fortfarande. Måste nog ändå säga att sommarens favorit är den HÄR. När jag och fru Amirski trampade den galnaste säsongspremiären på Skandisloppet, lekte med elitherrarna och cyklade bland kolonilotter och åker-öknar. Ha ha ha, vilken premiär…

Idag återhämtningstrampade jag i höstmagin och är glad över att jag älskar det så mycket. Sån är jag.

Kram Elin

 

Annonser

DU är det som bygger grunden för din träning.

Fortfarande lite på moln så där som jag brukar vara dagen efter ett lopp. Ni vet kroppen är trött, nöjd och med ett härligt lugn i kroppen. Ena knät bråkar en anings aning, men det var väl egentligen förväntat då jag inte trampat distans på en månad och sedan drar av 5h i bra tempo.

Även om det inte är något direkt tävling för mig att köra dessa lopp så är det ändå något som ger mig inspiration till min egen träning. Och jag är glad att jag hittat det. Lite som en chans att se om min träning ger resultat, om jag tänker rätt, om jag känner kroppen rätt och så har jag jäkligt roligt på vägen. Plus i kanten är allt jag lär mig, både om mig själv, kroppen, träningsplanering, utförande etc.

MEN.

Allt är inte för alla. Alla vill inte tävla, mot sig själv eller andra. Alla vill inte köra lopp. Alla vill inte testa sina gränser. Andra har andra sätt, och det tycker jag är lika rätt.

Ta din träning och gör den till din egen. Vad inspirerar dig? Vad driver dig? Vad gör dig glad? Vad funkar för dig? Utgå från det när du lägger din grund för din träning, då kommer det gå whooop-whooop-halleluja-bra.

Önskar er en riktigt bra start på veckan. Nu är det dags för mig att köra cykelklass och i kväll tänker jag ge deltagarna chansen att utforska sin tröskelpuls och FTP all in.

Kram Elin

12319803_10153176873406366_161843452_n-kopia

Mitt första lopp, Siljan Runt 2014