Bloggdetox

Jag har pausat. Detoxat mig själv från egensatta krav och förväntningar. Värjt mig ifrån att vara tvungen och valt att avstått när varken hjärta eller hjärna har sagt ja.

Jag har detoxat mig från extra skärmtid på kvällarna, och då har bloggen fått vara en del av det som gett utrymme till familjen, vänner, återhämtning, ibland faktiskt jobbet.

Det bästa om jag får säga det själv är att jag saknat det. Saknat att få uttrycka mig med ord. Beskriva och berätta, oavsett om någon egentligen skulle tycka att det jag skriver är intressant eller värt att lägga sin tid på att läsa. Jag har landat i att jag skriver för mig själv men är rakt in i hjärtat glad om orden kan ge någon annan ett skratt, inspiration, lite tröst eller bara tidsfördriv när det inte finns något annat att göra.

Jag har saknat ER. Det HÄR. Det kommer säkert fortsätta vara sporadiska inlägg ett tag framöver. Som jag har sagt förut, resten av livet tar lite större plats just nu och jag har valt att ge det större plats.

Sommaren rullar in, regn med syrerik luft som är magisk att cykla i, när motvinden nästan känns som en envis träningskompis som drillar en att kämpa lite extra. Eller solen som värmer så där gott så man slappnar av och myser ända in till skelettet. De ljusa kvällarna som lurar en att dygnet har fler timmar. Ikväll tog killarna och jag en tur in till söder och käkade middag på Urban Deli. Semesterkänsla som gör att hjärtat ler.

Håller kvar det. Känslan, Glädjen. Leendet och lugnet.

Vi hörs snart igen, jag känner det på mig.

Kram Elin

 

Annonser

Hej livet, jag lär mig.

Jag är fasiken stolt över mig själv, över att jag den här veckan inte försöker överprestera och göra mer än jag behöver.

Logistiken är minutiöst planerad för att veckan ska hålla och för att hjärnan inte ska börja ryka av överhettning har jag skalat, skalat och skalat av.

Lät hojen stå parkerad hemma för att få 15minuters extra sömn igår (det behövs), återanvände ett magiskt yogaupplägg idag (The essence of me), kör på hämtmat imorn, hoppar över tid på nätet, bloggen har fått vila nån dag, jag tackar ja till hjälp istället för att envist klara mig själv… sen alla små detaljer som gör veckan lite lättare att andas igenom så jag kan vara mer i det som händer istället för att frånvarande planera nästa steg.

Det är ok. Jag lär mig. Whooop whooop för det. Ja, faktiskt på ett sätt ett uns Ego-Onsdag på det. Det är ok att inte alltid vara på topp men nog längtar jag efter den där fredagskvällen ändå…❤

Kram Elin

Gräddberg och lite lust att hojta.

Idag var det grått men milt ute, solen kikade näääästan fram när jag trampade hem. Jag är glad för varje plusgrad, men jag längtar efter fräknar på näsan. Fullkomligt älskar att dagarna blir längre, det är som att allt blir lite lättare, ja fullkomligt älsk på det.

Det var ett bra tag sedan jag kände behov av att hävda mig själv genom att högljutt ta plats, men ibland hörs inte verkligheten om man inte höjer rösten. Jag tycker om att betrakta, avvakta, se var saker leder, lirka och låta bitar falla på plats lugnt och tryggt. Lita en del på universum och andra saker styr jag upp själv. Det är svårt att veta när det är värt att ändå hojta till lite och visa sig i full prakt…

Japp, semlan är mumsad, den var fiiin, grädden är min favvo och jag valde den semlan med enormt gräddberg, gött mos for real på den. Är trött på debattartiklar om att socker och diverse är farligt, allt är farligt i för stora mängder, kör en mellanmjölk-ala-lagom och njut.

Gör mig en tjänst nu, just nu, i kväll och även imorn. Plocka bort ett krav från dig själv, vi är så djävulskt hårda mot oss själva, så plocka bort något, släpp det, strunta i det och låt det bara va. Jag struntar i att ta tag i tvätthögen, den får vänta…

Kram Elin

img_3053

 

 

 

 

Doften av honom gör mig hel.

Måndagar är verkligen måndagar med stort M för mig. Jag börjar i ottan då det är den dagen jag har min tidigaste PT-klient och slutar sent då det är enda kvällen i veckan jag kör klass. Jag kör en all in på måndagar så kan resten av veckan liksom andas ut och vara lugnare med färre timmar på jobbet och fler timmar hemma med la familia. ❤

Jag gillart och har fått in ett bra flow. Men att gå upp när det är kolmörkt ute, lämna de där två killarna jag håller närmast mitt hjärta och inte komma hem förrän sent känns oavsett om jag vet att morgondagen lovar tid ihop. Brukar få sån där brutal längtan efter lillkillen mitt på dagen, så där så man ibland vill åka hem nu, nu, nuuuuu.

Hinner hem lagom till kvällsmys en stund och sedan nattning. Jag brukar stjäla så mycket närhet jag bara kan innan den där lilla buskorven ska sova. Idag satte jag mig nära vid kvällsfikat, kramade om honom, sniffade lite i håret, på kinden, i nacken och han höll mig i handen. Vi satt stilla en stund medan TV:n surrade och kvällsmackan knaprades upp. Doften av honom gör mig hel, lugn och lycklig.

Måndagarna är all in med stort M, med stort hjärta och jag är tacksam för allt jag har, för varenda sniffande sekund, för varje hjärtslag av längtan och lugnet från resten av veckan, livet.

Kram Elin

 

Skapar minnen

Nej, jag har inte glömt, jag har inte slutat skriva jag har bara levt bortanför tangentbordet. Kan nog bli så lite då och då framöver, att det kan gå några dagar utan inlägg, men då vet ni bara att jag är extra mycket närvarande i livet, sen kommer jag tillbaka hit igen ❤

Är i Sälen och skapar nya minnen. Imorgon väntar en fin väns bröllop som jag ser massor fram mot. Är glad för att jag får vara med och fira och dela denna viktiga dag i deras liv. Bröllop är fantastiska och bröllop fyllda med underbara människor kan ju inte bli annat än succé.

Jag och min la familia tjyvstartade minnen-skapandet med att besöka skidbackarna. Det var tre år sedan jag åkte bräda senast, och då var jag extreeeemt försiktig då jag bara två veckor senare skulle presentera klass på Nike Blast och jag var livrädd för att bryta något ben eller nåt. Det gick bra då och gick bra idag. Typ. Det är som när jag hojar MTB, gillar att glida, flowigt, kontrollerat och lite lagom utmanande. Jag svor och hade mig första åket, fick kramp i vaderna, brädan ville inte som jag och tyckte att isklumpar och dimma tog bort det roliga. Men ni vet hur det är, skam den som ger sig… Kul var det i alla fall, riktigt najs så det kommer INTE ta tre år innan ja åker igen.

Nu stugmys innan morgondagen väntar.

Kram på er och ha en fin helg.

Elin

Nej livet kan inte alltid stråla mot en.

Nej, livet kan inte alltid stråla mot en, så är det. Just nu sitter jag tröttare än tröttast i soffan och liksom stirrar ut i det kalla mörkret som finns utanför den skitiga fönsterrutan. Klibbiga handavtryck avslöjar en ivrig liten kille som var där och härjade den där dagen när de faktiskt var nytvättade. ❤

Det är ingen fara, jag är bara trött efter en dag full av energi, ni vet en dag när allt är bara bra och fin fint och sedan är det som att trycka på en stopknapp. När lill-hjärtat somnat (och jag själv bredvid honom för att sedan stappla upp igen med en look som en berguv), disken är diskad, plocket är plockat och det enda som finns kvar är själva slappet. Eller jag ljög, jag måste plocka fram kläder till i morgon, det tar emot. Jag ska på begravning i Dalarna och det tar emot. Nej, livet kan inte alltid stråla mot en, så är det. Utan det mörka hade ju inte det ljusa varit ljust.

En tänkt summering av 2016 får nog vänta även om det var min plan för kvällen, vänta tills en annan dag. Det har varit en bra dag idag och det känns nästan lite orättvist att avsluta den så tomt stirrandes ut i mörkret. Lägger på ett lite trött och trevande leende för mig själv bara för att göra dagen lite mera rättvisa. Hmmm, känns faktiskt lite bättre.

Passar på att ta tag i de där kläderna nu när jag ändå lirkat igång mig själv. Kram på er. var rädda om er.

Elin

Varför är du glad?

Fick frågan idag. Väldigt vänligt ställd, helt utan sarkasm, ironi eller något åt det hållet. Bara av rent intresse. Men det fick mig att tänka till över mitt eget svar på frågan hur jag mår, då svaret alltså var ”jag är glad”.

Jag är glad över mitt liv. Över min vardag, även fast den ibland är grå, trött, kämpig, avig och oglamorös. Men mest är vardagen allt annat, i min uppfattning. Jag är glad över minfina lilla familj, mina vänner, min hälsa, min nyfikenhet och mina otroligt sköna mysbyxor som är perfekta av avnjuta en god kopp kaffe i.

Jag är glad för att det är fredag och att jag har en lugn helg framför mig, att inte veta precis allt jag ska göra utan att det finns space. Jag är glad över att jag nästa vecka ska hämta ut en upphottad Staffan (racern) och börja längta efter solskensturer.

Därför ❤

Kram Elin

I all enkelhet med massa storhet.

Bara en sån sak… som att sitta ner och ta en fika med mamsen som är på besök och prata om det som faller en in. Att få mjukt morgonmys med lillkillen två dagar i rad och se honom stråla om och om igen. Att få dra av en efterlängtad enorfinkick på trainern medan mannen lagar middag. Att få njuta av det som är, mysa åt tanken åt det som var och längta efter det som kommer. Att lyckas vara i stunden och ta in det som existerar precis just nu.

Att få landa i söndagskvällen med ett lugn inuti, ett leende på läpparna och känna den efterdröjande höstkylan kvar på kinderna trots timmar av mys i soffan.

I all enkelhet med massa storhet.

Hoppas ni också haft en fin helg, nu är det snart måndag igen och det känns rätt gött faktiskt.

Kram Elin

Nu <3

Nu är nu och då är då, även om allt det som var då har format oss till det vi är nu.

När jag senast var i USA var livet bråkigt, jag var mitt mellan barn/ungdom och vuxen. Det var som att livet vände lite ut och in på sig själv under några år. Jag fick lära mig vem jag var, vem jag hade blivit och hoppades på att bli så mycket mer.

Delar av mig är nog på samma sätt som de var där och då men livet har bjudit på så otroligt många erfarenheter, upplevelser som stärkt, byggt upp, lärt mig och tagit mig dit jag är nu. Precis just nu.

Idag är det andra saker som skrämmer. Kanske samma saker som sårar och gör ont. Nya saker som betyder något. Utmaningarna har inte bytt storlek, bara ändrat form och framförallt har jag nog lärt mig att se på dem på ett annat sätt. Mindre dömande, mer nyfiket, även om frustration och besvikelse fortfarande kan existera.

Jag kanske vet mina begränsningar, men lever inte begränsat och låter dem inte hindra mig från att utmana dem, tänja på dem, med en hel hög mer kärlek än förut.

Nu. Samma ja. Samma Elin. Samma men ändå helt annorlunda. Det är så jag vill ha det, det är det jag älskar. Att nuet inte är konstant, att nuet är precis just nu och sen är något helt annat. Kanske lika, men ändå helt annat.

Om jag låter nuet passera utan att se vad det har att erbjuda så har jag ju inte tagit tillvara på chansen att lära mig något, leva, vara.

Nu. ❤

Kram Elin

Vuxenlivet.

Visst, körde ett riktigt bra pass i gymmet idag med diverse härliger övningar och hade kunnat presentera det här, MEN det är inte det som upptar min hjärna så här på kvällskvisten. Det är det här vuxenlivet som tar mitt fokus.

Lillkillen ska till hösten början 0:an och lämnar den trygga dagisvärlden. Han har blivit stor, tappat två tänder och tycker att gosa i mammas famn inte är lika lockande längre… Så häftigt att se honom utvecklas och så skrämmande på samma gång.

Fick en hög att minnen från min uppväxt när jag hittade ”vårt hus” i Falun på Hemnet. Nu var det 19 år sedan jag bodde där och typ 18år sedan pappa sålde det. Men oj vilka minnen, och vad mycket känslor som kom upp. Stora stenen på tomten är så klart kvar, där min Barbie var med om diverse skidolyckor så Ken fick lov att rädda henne… Eller ”lillstugan” där jag och bästisen övernattade om somrarna, verandan där vi åt frukost när det var varmt ute, ni vet så där varmt att filen börjar smaka konstigt. Ljuvt och bitterljuvt.

Smet in och köpte en flaska rött vin till helgen på vägen hem idag, alla andra i kön fick visa leg, men inte jag…Åldersnoja? Ja, kanske lite ändå fast jag inte vill erkänna.

Livet. Det rullar på. Jag gör vad jag kan för att hänga med och leva det så mycket jag bara kan.

Kram Elin

 

IMG_6717