Bättre nu <3

De icke så frekventa (läs ej existerande…) inläggen här handlar om paus. Om att kunna ta paus. Om att ha kunnat ta paus. Existerat. Utmanat. Upplevt och levt. Där kvällarna spenderats på sömn, familj, Netflix, träning eller just inget alls.

Jag har blivit bättre på det. Att skala av. Vara mer ärlig mot mig själv. Mer ärlig mot andra. Våga mer.

Jag njuter av livet och känner hur det nästan händer saker varje dag i mitt liv som får mig att växa, på olika sätt. Jag tror jag märker det bättre för att jag är där. Då. Här. Nu.

Jag har saknat att skriva. Att få berätta. Oavsett om någon läser, lyssnar, tar in eller inte. Jag har saknat er, dig, du. Att uttrycka mig med ord. Men jag har ändå val att låta min blogg-eter vara tyst. Tills nu. Nu är jag här. Med tankar. Lite finurlig blick och massa känslor.

Det är tyst här hemma. Lillkillen sover och storkillen är ute på bus. Jag gillar tystnaden idag. Imorgon kanske inte, men idag.

Hur har du haft det, vad har du gjort? Hur mår du? Vem har du blivit? Vi blir ju lite nya varje dag. Vi förändras…konstant. Läskigt och magiskt på samma gång. Nya saker att lära om sig själv men också konstant nya möjligheter. Se dem, fånga dem och låt dem förändra dig ännu mer. Bli ännu mer den du är nu. Sen. Imorgon.

Massa kramar.

Elin


Annonser

Trust the journey…

Ja, när man kikar på livet, lite längre än bara dagar och kanske mer än veckor tillbaka, det är då man märker den, förändringen. I större perspektiv blir det liksom lättare att se. Det som först kanske var skrämmande och främmande känns plötsligt så naturligt och självklart. Det som var en resa är nuet.

Vi är människor, vi anpassar oss, vi kan påverka, vår liv genom val, genom att acceptera förändring och, lita på att resan till slut tar oss dit vi vill, dit vi ska.

Det kan vara i stort och smått, men jag tänkte på det minst två gånger idag, hur annorlunda det ändå ser ut i min vardag om jag jämför med ett år sedan. Som när jag idag kunde sluta tidigare och hämta lilleman lite tidigare än planerat (nu var han dock en surkart idag men…), hur jag utan dåligt samvete tar chansen att också lägga lite mer tid på mig själv (även om trainern bara lockade lite lagom just idag), hur ledigheten känns lockande och inte stressande, att jag litar på att det blir bra.

På olika sätt för oss alla, som sagt i stort och smått, men ändå…trust the journey.

Kram Elin

Jag stirrar in i förändringen, i livets dynamik, och älskar den.

Jag kramar hårdare och håller fast, vill inte släppa taget, vill inte se verkligheten som serveras framför mig i nuet.

Jag är rädd och öppnar försiktigt ögonen till två smala springor, släpper vaksamt in ljuset och livet i dess ärliga uppkäftighet. Ju mer jag vågar öppna mina ögon, ju mer jag vågar ta in, desto mer förstår jag.

Jag förstår att det är som det ska, att livet byggs på livligt, lekfullt, ljuvligt, farligt och härligt vatten. Livet rör på sig. Förändras. Dynamiskt och följsamt för att ibland göra några snabba svängar och sen stanna till en stund. Stanna till för att sedan kunna flöda igen.

Jag inser att ju mer jag vågar följa, ju öppnare mina sinnen blir desto lättare flyter jag, flyter och kan följa vågornas pirrande toppar och utmanande dalar. Det känns, i magen, i hjärtat, i hela kroppen, men jag följer, utan att vara rädd.

Jag öppnar nu ögonen helt och ser livets fulla potential genom den ständiga förändring som pågår, som aldrig tar slut.

Jag stirrar in i förändringen, i livets dynamik, och älskar den.

Kram Elin

img_2747

 

 

Do not fear changes.

Jag, vi, ni, de är många gånger rädda för förändring. Håller krampaktigt kvar i tryggheten oavsett vad den egentligen tillför i våra liv.

Vi är rädda för det okända och låter ibland den rädslan hindra oss att ta nästa steg och omfamna den väg som kallas livet.

Vi kanske är rädda för vi inte vågar lita på att det är resan, vägen och stegen som räknas, att det faktiskt är det som är livet.

Mindset en måndag.

Do not fear  changes. Embrace them as the journey of life ❤

11798379_10152969738836366_1259478605_n kopia

När borde blir begär, förändring tar tid.

Att skapa förändringar är svårt, jättesvårt. Även om vilja, förståelse och kunskap finns så är det fler saker som ska till för att en förändring ska bli bestående, ett naturligt inslag i ditt liv.

Jag har länge vetat vad yogan kan göra för mig. Jag har upplevt det. Förstått det. Velat ha mer av det. Men inte fått det att bli så stor del av mitt liv som jag ändå önskade.

Jag skapade inte utrymme för det. Skapade inte utrymme för förändringen.

Då.

Sen hände det något. När det där ”borde” blev bortplockat och istället blev det ett eget val, ett tillfälle, en möjlighet, en del av mig. På mitt sätt. Utan att någon annan ska behöva bry sig. Nu är det snarare ett begär. Att kroppen men framförallt det mentala protesterar om jag inte ger mig själv tiden att landa och vara.

Det var först när jag på riktigt upplevt de positiva effekterna av förändringen som det faktiskt blev en förändring. Så det ÄR svårt att förändra. Glöm inte det, och ge inte upp på din egen väg mot att låta ditt ”borde” bli ett begär, en naturlig del av dig.

Om det går, om du vill, om du orkar.

Om det går, skapa dig det liv du vill leva.

Om du orkar, känn efter och se vart du är. Om du är där du ska vara.

Om du behöver, om du vågar, om du vill… Gör förändringen du längtar efter, den som får dig att andas lättare, känna mera och älska det liv du lever.

Behöver inte vara stor, ibland är det det lilla som är avgörande. Ett ja eller ett nej.
Om det går, om du orkar, om du vill, gör det, idag.

IMG_6689

I dare you.

Vissa saker i våra liv kan vi inte påverka, medan andra saker är fullt möjliga att förändra.

Hur ser ditt liv ut? Är du nöjd, halvnöjd, missnöjd? Med vad? Hur då? Varför?

Vad kan DU göra för att skapa den där lilla förändringen som kan lyfta din vardag till en tillvaro som du skulle vara mer nöjd i? För det finns något.

Vi är extremt bra på att hitta ursäkter. Vi är extremt bra på att lägga våra liv i andras händer. Se vad andra skulle kunna göra för att förändra våra egna förutsättningar till det bättre. Kanske kan funka ibland? Även om det är en omväg. Det finns andra vägar att gå.

Jag utmanar dig till att ta det där lilla steget som ger en förändring mot det du vill. Fråga dig själv vad det är. Varför? Hur då? När du satt fingerspetsen på vad det är så tar du steget. Flyttar foten framför dig och gör något för dig själv, för ditt liv, för din skull.

I dare you ❤

20140622-172622.jpg

Nytt år Nytt hår. Att göra det man vill. To Be Real.

I tanken påbörjade jag förändringen för lääääänge sedan, men det har varken funnits tid, pengar eller framför allt mod att ta mig till frisören.

Men i tisdags fick jag tillfälle och bestämde mig för att gå all in. Jag har nämligen en mental målbild inför en grej jag vill genomföra, och i den målbilden är jag rödhårig. Så jag tänkte att det är ju en grym anledning till att göra slag i saken… Dessutom kände jag mig en aning obstinat, eller obstinat kanske är fel ord, jag ville göra det JAG verkligen ville utan att bry mig om vad andra kanske skulle tycka och tänka. Och jag tror att det just det som fick mig att med bestämda steg gå till frisören.

Mitt hår är (var) kaos, stort, torrt, färgat mörkt de senaste 6åren och inte klippt mig särskilt ofta. Varje gång jag går till frisören, då menar jag VARJE gång, missbedömer de tidsåtgången för klippningen, även om det så bara är en klippning, för det tar låååååååååååååååååååång tid att torka håret, och ingen frisör vill släppa iväg en med blött hår, och mitt hår går sin egen väg, dvs gör inte vad man förväntar sig av ett hår.

Och så klart så även denna gång. Jag insåg direkt att avfärgning, omfärgning och klippning skulle ta bra lång tid. Killen som skulle klippa mig var positiv, till en början… stackarn blev allt mer stressad när tiden gick, hans steg blev kortare och snabbare, rösten allt mer ansträngd och rörelsemönstret något ryckigare.

Jag var rätt lugn.

Han sa, eeeeh det kommer dra ut på tiden, jag sa, det går bra.

Till slut fick han släppa iväg mig halvfärdig från salongen då jag var tvungen att dra till dagis för att hämta lillkillen. Men det var knappt att ha släppte iväg mig, han ville ha det perfekt och med panik i blicken bokade vi in en till tid tills idag.

Jag var fortfarande lugn.

Och nu är det klart.

Nytt år, Nytt hår. Jag är jättenöjd. Två decimeter kortare och röööööööd. Me like.

Inte allas särskilt klassiskt, sobert, moget eller posh. Men istället väldigt mycket jag.

Det absolut bästa av allt är att jag gjorde det bara för min skull, för att jag ville det. Och det är starten av temat inför nästa år. Mottot ”Be Me” som jag satte inför 2014 får en kompis som heter ”Be Real”. Att vara ärlig, mest av allt mot mig själv. Och jag har redan tjyvstartat. Be Real.

20141218-201825.jpg

20141218-201836.jpg

 

20141218-201857.jpg

Bitter Sweet

Bara för att beslut är rätt behöver det inte vara lätt.

Ibland behöver man göra förändringar, förändringar som är ett måste för att hjärtat ska slå som starkast och vara på sitt rätta ställe.
Ibland behöver man ta det där läskiga steget som är så rätt men ändå lämnar ett sting av tomhet inuti.

Bara för att det känns betyder det inte att det är fel, ibland känns det för att det är rätt.

Ibland behöver man ta steget och sen våga le för att det blev rätt.

Det blev rätt<3

20140112-155340.jpg

 

Låt livet förändras. Trust in the journey.

Jag läste en bra grej på Instagram för ett tag sedan, det var fina Sassa Asli (Foreverfit) som skrev så här:

Life doesn´t get easier, it get´s different, celebrate change. Trust in the journey, trust in you.

Jag tycker den är bra. Superbra. Att ta med sig. Ha rullandes i bakhuvudet när jag står inför vägskäl i livet där jag faktiskt har möjlighet att påverka. Att välja förändring eller låta livet rulla vidare där jag är för tillfället.

Vi vågar alldeles för lite, vi är rädda för förändringar, när dessa i själva verket utvecklar oss.

Jag har den med mig. Den hjälper mig att våga. Tro på mig själv. Tro på mig själv så pass mycket att jag vågar ta stegen vidare.

Tack Sassa:)

20140722-134046.jpg

Trust in the journey, trust in you ❤ love it