Så där ”fett nice”

Jag pratade med cykelkompisarna om det här med uttryck. Vi kände oss lite ”fräsiga” i våra kit i klungan, kom fram till att fräsigt och häftigt kanske inte direkt är kidsens uttryck men att vi inte är bekväma i att säga ”fett nice”. Det kanske också är helt ute nu förresten…

Nåja, en hööög med She Rides:ianer och andra sköna anhängare möttes upp vid café Le Mond igår och rullade ut på en solig Vaxholmsrunda.
Jag har aldrig kört den förut men tar den gärna igen, för det var ”fett najs”. Varmt och gott, fint sällskap och lugnt tempo gav en skön feeling. Det är en jäkla skillnad på att hoja i kortställ och sol jämfört i långbent och snålblåst. Jag cyklade in mitt otrooooligt snygga She Rides-kit som jag köpte av Jonas. Kände mig snabb, härlig och fräsig, och pricken över i:et var kattstrumporna som syster gav i julklapp. Min vän Vevve skulle åberopat ”pussy-power” ha ha ha.

Veckan som kommer bjuder på massa jobb och färre tramp-tillfällen så jag längtar redan till kommande helg. Vem hänger med på en tur runt Ingarö?

Kram Elin

Bullerbykänsla och fräknar på armarna

Idag har jag knallat runt i t-shirt, alltså bara armar som odlar fräknar och ett brett leende mellan örsnibbarna. Kortstället är framlagt inför morgondagens cykelpendling. Vi har hittat tillbaka till ”Bullerbykänslan” i grannskapet haft häng i solen med kaffe, skitsnack, tennis, bandy, badminton och jag har testat grannens elcykel…skum känsla att knappt behöva trampa i uppförsbacke…

Vet ni jag behöver lite hjälp/tips från er.

  1. Ett gott, ev lite oväntat tillbehör till grillat.
  2. Ett gott, inte sviiiindyrt vin, kanske mellan 100-200kr
  3. Vart man hittar ett par snygga, sköna jeansshorts med så pass mkt tyg att de är ok att ha på sig på kontoret när värmen kommer…

Over and out.

Kram Elin

                                                               Foto: Linda Himsel (himselphotography)

Mullvaden i mig…

Jag tror minsann det sprakar lite i hjärnan, slår små gnistor av tankeverksamhet där inne. Det är spännande med nya jobbet, jag är tokpepp och tycker det är askul. Utmanande och utvecklande. Like it.

Kollegorna är sköna och jag hoppas de står ut med min låga humor och bubblande ivrighet. Har fått en kunglig skrivbordsplats på kontoret och älskar att jag bara har några steg till kaffemaskinen;)

De dagar jag rullar hoj till jobbet kör jag ”tre broar” och tror minsann det är motvind i alla riktningar, men idag var det korta brallor på vägen hem och då får det blåsa bäst det vill för sommar-feelingen suddar lätt bort eventuell sur min.

Morgonen startade med en Vinyasa på SATS Stureplan, ett ljuvligt vick som ska upprepas om ett par veckor. Det är som att varje gång jag leder en vinyasaklass så blir jag lite förälskad i känslan, det gör mig glad.

Precis just nu liknas jag mest en mullvad. Ögon små små smååååå som helst vill blunda och sova en sväng. Jag ska bejaka mullvaden i mig, packa väskan för imorn, ladda kaffebryggaren så jag imorn bitti kan vara lite fru mullvad igen innan kropp och knopp vaknar till liv smuttandes på kaffe i den rosa favvofåtöljen.

Gott så.

Kram Elin

 

Världsarolig premiär på Skandisloppet

Jag är kvar, jag är här, det har bara varit mycket att göra med resten av livet så jag har fått pausa skrivandet här några dagar…ni vet…livet.

Så i fredags när jag liksom gjorde en ”fredagsutandning” och tänkte att helgen blir sooooft så rullade det in ett meddelande om att det fanns två gratis startplatser till korta banan på Skandisloppet. Om jag sa ja? Ja, men så klart! När skjuts inte var något problem och bästaste trampkompisen Amira är på är det ju som att ödet puffar ut en på banan, så det blev en väldigt spontan lopp-premiär igår. Och en galet kul lopp-premiär.

Solen sken, luften val lugn, korta ben och med goooooda marginaler till start. Vi fnissade och rullade iväg. Trampade på, hamnade i en klunga som öste, vi öste och tänkte ja men vi får se hur länge det håller, klungan splittrades, vi återförenades över en banan och en kopp kaffe i depån, hookade upp en ny klunga, drog iväg, garvade, och rätt som det var vart vi ensamma…

Vi skulle ju köra korta banan och inte de andra… hm… vi garvade oss igenom resten av banan med bra tryck i pedalerna, några frågetecken, lite vilsekörning och skratt så magen krampade. Jag verkligen tokälskar att cykla med den kvinnan, hon är stark, galen och alltid på strålande humör.

Vi spurtade uppför kräkbacken och in i mål med en tid som höll för 7:e och 8:e plats bland damer på korta etappen. Amira fick rättvist 7:e platsen för extremt bra drag och cool slutspurt. Hon imponerar varje gång vi hojar ihop och hade jag inte bett om liiiite lägre fart i uppförsbackarna hade hon definitivt brakat i mål på ännu snabbare tid. Men sån är hon… världsabäst och snällast i universum.

Loppet i sig kommer jag minnas så länge jag lever, småfnissa och asgarva åt läääänge. Och jag undrar vad de krattande pensionärerna vid kolonilotterna tänkte när de såg två förvirrade ”djungelklädda” snyggingar cykla runt som frågetecken och letade efter pilar att följa. Gott så.

Älsk på gårdagen och älsk på premiären som gett mersmak på alla som kommer framöver.

Kram Elin

Foto: Happyride

Det är sen gammalt…

Hej måndag, vad snabbt du gick men vad härlig du var… Jag har lite saker jag klurar på, några kanske du kan hjälpa mig med.

  1. Bästa appen för att enkelt kunna se cykelvägar i Stockholm. Nytt jobb och nya rutiner liksom…
  2. Varför är man alltid så sugen på kaffe precis innan man ska sova?
  3. Har snöat in mig på (passande uttryck idag) på asiatisk mat. Ge mig tips på prisvärda restauranger, affärer och recept.
  4. Varför lämnar cykelprylar sånt ha-begär? Jag menar det finns ju typ ingen logik i alla olika saker som jag kommer på att jag nog ändå måste ha…
  5. När jag äter riskakor med Bregott så blir det alltid typ Bregott med riskaka. Love it.
  6. När man cyklar med ett gäng galningar så orkar man mer än man tror, det är sedan gammalt. Mmmm det kom vi fram till på kvällens cykelklass.

Imorn är det tisdag godingar, det firas med en extra stor kopp kaffe på morgonen det är faktiskt också sen gammalt. Så det så.

Kram Elin

Nu rullas det igång, häng med på en tur.

Japp, nu börjar loppen, racen, utmaningarna, prövningarna, det så många lagt så många timma inför gå av stapeln. Igår var det Lidingöloppet MTB, nästa helg är det Skandisloppet and so on…

Mina planer för säsongen är Halvvättern, två etapper på Ride of Hope och Velothon. Sen sa chiiiifen på Polar ngt om att hela teamet absolut ska köra Cykelvasan…ha ha ha, vi får la se hur det bir mä dä. Hur som helst så har jag planerat för denna säsong att det är träningen som är själva fokuset, att loppen får vara en krydda, en morot och inspiration för att göra träningen ännu mer kvalitativ. Jag ser ändå massa fram mot den där lite pirriga känslan på startlinjen och hoppas att de där ”varenda jäkla tramptag” har gett förutsättningar som gör att loppen blir härliga upplevelser.

Ride of Hope är något extra fin-fint, ett inspirerande sätt att samla pengar till Barncancerfonden. Jag cyklade sista etappen för… vad blir det nu… tre år sedan tror jag. I år blev jag tillfrågad att få leda mellanklungan de två sista etapperna på norra turen, självklart sa jag: jaaaaaa. Det ska bli asroligt. Det här är ju en tillställning med enormt stort hjärta där prestationen faktiskt är väldans sekundär. Så vill du hänga med på en tur mellan Västerås-Uppsala och Uppsala-Stockholm i snittfart på ca24-29km/h den 5-6augusti så skulle jag bli såååå glad.

Kram Elin

Cykelmode ala She Rides:ianer

Yeeeeeeeyyy, sol, värme och grönskan som smyger sig på.

Bara ben på hojen och lite lätt pollensnörvlande. Man liksom fylls av obeskrivlig glädje när luften är mer ljummen och kinderna suger åt sig fräknar. Jag har klickat hem lite nya cykelkläder och härnäst vill jag uppdatera min ”normalklädda” garderob, gillart.

Har ni sett att jag och min inspirerande vän Jessica är med i senaste numret av Hälsa & Fitness? Vi snackar lite cykling och visar träningsmode med mycket just cykelfokus. Jag gillar det jättemycket och tycker att grymma fotografen Linda fångade oss två spretiga, flortabelttsbleka, skrattande modell-rookies bra på bild:) Jag älskar Jessicas leende och att She Rides får så stor plats i både text och bild, mer girls ut på hojarna, whooop whooop.

Kolla in tidningen för att se allt ❤

Kram Elin

Varför smygstarta…

Varför ta det soft när man kan hoppa rakt in…? Ha ha ha, delade ett minne idag på Facebook från när jag mer eller mindre blev ”inkastad” att köra Lidingöloppet MTB, fick mys i magen och satt småflinandes på väg till Arlanda. Det verkar vara min grej ibland, att ”bara gört”, säga JA och låta utmaningen utveckla mig.

Idag jobbar jag min första ”riktiga” dag på nya jobbet, är i Piteå på Polars och Les Mills turné runt om i landet där vi låter Polar Club ”gifta sig” med Les Mills cykelkoncept RPM och Sprint som Emma var här och presenterade med högsta dosen energi. Roooooligt Robbert som Björne skulle sagt. Skitkul och superhärligt, utmanande och utvecklande, ja precis så som jag tänkt mig. Love it. Varför smygstarta när man kan gå all in?

Jag har hookat upp med den sköna bönan Anna från Les Mills och imorgon checkar vi ut och drar mot Gävle istället. Pulsbanden hänger på tork i duschen efter rengöring, och drömräven Roy som lillkillen skickade med mig väntar nu tålmodigt på att jag ska sova en stund och ladda om för morgondagen, kanske är bäst att göra honom till viljes…

Må bäst.

Kram Elin

 

 

En riktig jäkla Ego-Onsdag, nu blir vi Polare på riktigt.

Det är inte många dagar som återstår av april, och när maj drar igång så kommer även min vardag förändras en del…

Idag har jag jobbat med ”the dream team” ala Team Polar på Bosön och nätverkat på Klubbsverige Exclusive 2017. Självklart har en del av dagens jobb varit att hjälpa att dema våra grymma produkter men också för att visa upp mig som den som ska ta över rodret i maj och ha hand om Polar Club. Woooohoooo, yes, det stämmer, nytt jobb på G.

Att få jobba med träning på ett annat/nytt sätt, att få jobba med gym och fitnessbranchen och använda mig av all den kunskap och erfarenhet jag samlat under mina 12år i gymbranchen känns fantastiskt bra. Det har kliat i den organisatoriska delen av mig och jag är löjligt inspirerad att få sätta tänderna i detta.

Polar, pulsbaserad träning, gruppträning, gymbranchen, PT-coach… halli hallå…så rätt och så kul. Jag är så glad för detta. Taggad till tandköttet och så klart med lite pirr i magroten. Preciiiiiis så som det ska vara.

Jag kommer finnas kvar på SATS och köra en del klasser och även hålla igång någon rackarns PT-klient som vägrar att släppa taget 😉 (eller är det tvärt om…? <3).

Så håll i hatten, nu kör vi.

Kram Elin

 

Dags att börja grisa till det lite… bara gört.

Jag har börjat höja temperaturen i cykelsalen, alltså inte så bokstavligt att jag höjt värmen, neeeej då, men värmen lyfter liksom tillsammans med intensiteten. Efter ganska lång tid av fokus på tröskelträning (träning kring mjölksyratröskeln) i diverse olika former av intervaller som varit kortare, lååååånga, med kadensfokus, styrkefokus, watt-fokus, ren-glädje-fokus, mentalt fokus etc börjar jag nu lyfta mot VO2max och det där rejält obekväma, wiiiiiiiiii.

Judåååå, idag mixade jag först några lite något snällare (?) styrkeintervaller med en hög rejält grisiga 40/20. Två looper så vi får känna ”kärlek” mer än en gång…ha ha ha.

Jag är ju egentligen en sån där som faktiskt gillar att träna kring tröskeln, så jag har njuuuutit av långa intervaller, finlir och sånt där så det är liksom bara att gört nu. Och när man är klar, när känslan i kroppen är så där läckert mööööör så kan man ju inte låta bli att flina lite.

Så vill ni grisa lite framöver så vet ni vart jag finns… måndagar 17.15 på SATS Sveavägen, just sayin.

Ha en superbra vecka, det tänker jag ha.

Kram Elin