Under ytan.

Där under, under det vi ser, det vi visar.

Under ytan, under det skyddande lagret av vald identitet vilar sanningen om oss alla.

Det som bubblar oroligt när tystnaden utan respekt för vad vi vill ska finnas långsamt skalar av och driver fram.

Under ytan är vi alla vackra, vackra i vår ärlighet för tankar och känslor vi annars värjer oss ifrån då vi uppfattar dem som fula.

Allt.

Under ytan existerar allt. Du behöver inte gömma dig, du behöver inte stanna för nere…under ytan för att stundtals smyga upp och kippa efter andan.

Du kan fylla dina lungor, öppna dina ögon inåt och tillåta dig att flyta, att leva.


Mina ord.

Kram Elin

Annonser

Älska mig om du vill

Även om allt jag vill är att du ska älska mig, kan jag inte kväva mig genom att tränga mig in i en form skapad av andra, i en form stöpt efter någon annan än mig.

En form som skaver, kräver och suktar efter att forma mig likt någon annan. Även om skavsår går att leva med så gör de ont och hindrar från att röra oss fritt. Fritt i vinden.

Jag väljer vinden. Jag väljer mig. Min form. Utan skav. Inte alltid lätt. Inte alltid självklar. Men ett måste.

Du kan se mig. Fri i vinden. Inte alltid den du vill att jag ska vara. Men du ser mig. Mitt jag.

Älska mig om du vill.

 

 

Mina ord.

Kram Elin

Urban Move på Yogobe <3

Ni vet Yogobe, det där proffsiga företaget som ser till att människor kan få grym träning levererad hem, via datorn? De som fokuserar mycket på just yoga men som också ger chans till annan typ att träning, för att till exempel komplettera yogan?

Tänk dig att få frågan av dem att vara den personen som tillsammans med dem plockar fram ett träningskoncept…

Wawawiiiwa.

Mmmm, jag fick frågan och som den ”ja-sägare” jag är sa jag utan tvekan JAAAA. Sen vart jag lite skraj. Ja, för jag ska vara ärlig, sånt här är läskigt. Träningsvärlden består inte bara av de som kör ”whooop whooop” och hyllar de som vågar. Träningsvärlden består också av kritiska ”nja-sägare” som inte alltid är helt snälla. Och tar du då för dig, whooop whooopar dig själv, levererar något du tror på så får du också vara beredd på att en och annan svidande kommentar kan riva förbi. Men det struntade jag i och sa JAAAAA ännu högre.

Men nog om det. Jag spenderade försommaren åt kreativitet ala träning, testade upplägg och tankar på mig själv och inget anande vänner då detta var ”hemlig-stämplat”. Sommaren bjöd på filmning med härlig cykelbränna under direktioner av den sköna bönan Vevve. ❤

Vad är det jag gjort då? Vad går det ut på? För vem och hur tar man del av det?

Urban Move. Det är vad det är. Käääärlek till kroppen.

En klass, ett koncept, rörelser eller bara ett sätt att röra sig för att stärka kroppen utifrån de behov jag ser att många behöver idag. Detta mycket baserat på de erfarenheter jag fått genom mitt yrke som Personlig Tränare. Massa, massa, massa fokus på höfter, skuldror, stabilitet, rörlighet, styrka och så en krydda av untz untz. (En piskan-klassiker kan man väl säga…;))

Massa skoj, inga krav, enkelt, genomförbart, lite jobbigt (ok ibland ganska mycket jobbigt om man vill gå all in), utmanande för att utveckla och förhoppningsvis så inspirerande och givande att man vill göra det en hel hög med gånger.

Skulle kalla det träning med mycket fokus på core och rörelser som stärker dig för livet runt omkring dig.

Här hittar du mig i Team Yogobe. Sen finns det faktiskt en till ”braig” sak, om du känner att det här är nog något för dig så ange kampanjkod WENNMAN när du skapar ett konto på yogobe.com och få dina första 30 dagar helt gratis och utan bindningstid.

Det skulle jag lätt kunna klämma till en ”gött mos på”.

Jag är galet stolt över det här, tok-galet stolt närmare bestämt och faktum är att so far har det bara varit ”whoop-whooop:iga” kommentarer som nått mig. Tack alla för det fint mottagande av Urban Move och tack Yogobe för chansen ❤

Kram Elin

 

 

Delar av mig.

Ibland önskar jag att att du inte fanns där, att du inte såg mig, att du inte stirrade på mig för du ser inte vad jag ser. Ibland önskar jag att jag kunde blunda för mig själv.

Ibland tror jag att det skulle vara enklare utan dig, utan dina förväntningar, förhoppningar och din tro. Jag vet att jag många gånger kräver för mycket av mig själv.

Ibland ser du på mig med oförståelse, förakt och förtvivlan, jag vill inte att du ska se på mig på det viset. Det enda jag ser är ju min spegelbild.

Sen fattar du till slut vad det handlar om, vad galet mycket värd du är, att det det faktiskt inte finns någon som du. Jag fattar att jag är unik.

Alla delar är delar av mig, som måste få vara som måste få existera. Allt från tvivel, förakt och frustration, till fullkomlig tillfredställelse och kärlek till mitt jag.

 

Mina ord.

Kram Elin

När det är äkta så känns det.

När det är äkta så känns det. Då kan inga filter förhindra eller försköna. Då kan inget undvikas, då måste det fram, igenom, förbi, ut… Det går inte att hålla tillbaka, det lirkar, lockar, trycker och exploderar. Brutalt, öppet och oredigerat.

Ilskan som vrålar inuti och får ögonen att svartna. Som får tungan och läpparna att spännas och sinnen att dras till sin yttersta spets. Där det vänliga slungas kraftfullt bakåt, en effekt av ljudvågen som bildas då mitt hjärta skriker av svärta.

Glädjen som plockar upp mig, med en lätt pust blåser mig upp i luften där jag får sväva, virvla runt med ett bubblande skratt som smakar sött nära till hands. Mitt ansikte är klätt av ett leende som är av äkta guld. Äkta guld som skapats av värmen som existerar inuti. Värmen som håller mig, lyfter mig och kärleksfullt förser mig vidare, framåt.

Sorgen som bedövar, lägger sig likt en tung filt över min kropp. Över mitt ansikte. Över min själ. Mitt jag. Den borde trösta mig, omfamna mig men allt jag känner är en rädsla att bli kvävd. Kvävd av såret som uppstår när jag brister, när jag inte längre kan se bort, ignorera eller värja mig. Tyngden som håller mig nere, sväljer mig hel som en tjock kvalmig dimma. Sorgen kväver mig och tårarna är det enda som kan få dimman att lätta.

Hoppet får mig att långsamt öppna mina ögon igen, lyfta blicken och våga se. Se det som varit, det som är, det som blivit. Lugnet från marken, från jorden där jag på darriga ben får fäste, kan resa mig. Stark. Modig. Hoppfull.

När det är äkta så känns det.

 

 

Mina ord.

Kram Elin

 

Unfold yourself

Unfold your heart. Open up every tiny space that has ever been closed. Unfold your heart and do not fear what is inside. Let it out, set it free. Set your soul free. Unfold your soul.

Unfold your memories. Carry them with pride because they made you. Let every cornerof yourself exist. Even though the past has past, unfold your memories and let go of what has to be set free.

Unfold your body. Crave and demand the space that is yours, that you need, that you deserve, that will let you be all you can be. Unfold your body, extend, grow and never let anyone steal your space.

Unfold yourself.
Breathe big, strong, proud and enjoy the space thats created for you, from inside and out.

Unfold yourself and be you.

 

Mina ord.

Kram Elin

Orden.

Orden från dagens yinyoga. Tillägnat Stockholm.

Vi

Vägen ut sker tillsammans.

Sida vid sida med en rustning av kärlek. Värmen från våra hjärtan bryter kylan från det okända och skapar ånga som stiger i luften.

Imma omvärlden med kärleken från din utandning, låt den omsluta, omfamna den som saknar den mest.

Våra gemensamma hjärtslag bultar starkt, tryggt som en dov trumma i evighet. Rytmen, monoton och kallande i dimman av ilska.

En hand som sträcker ut, berör, når, fångar och håller dig även om omvärlden ibland skrämmer med oförstånd och grymhet.

Tillsammans. Hand i hand med breddade bröstkorgar, modiga, stolta, öppna och inkluderande. Luften i lungorna och vibrationerna från våra hjärtslag.

Tillsammans är vi enade.

Tillsammans är vi starka.

Tillsammans går vi vidare.

 

Mina ord.

Kram Elin

Words.

Om jag öppnar mitt hjärta, fullt ut och visar dig allt det jag är…Stannar du då?

Om jag visar dig den svärtade kanten av min själ som ingen fått ta del av förut…vågar du se?

Om jag visar dig mitt oretuscherade jag, min absoluta verklighet… tycker du då fortfarande att jag är vacker?

Om jag öppnar mitt hjärta fullt ut och visar dig allt, om jag ångrar mig och faller… snälla fångar du mig då?

 

Om du öppnar ditt hjärta och visar mig ditt allt, ditt innersta jag så stannar jag hos dig.

Jag kommer älska även soten och askan som blivit kvar i din själ av ilska som passerat.

Du är det vackraste som finns när du är ditt ärliga jag.

Om du öppnar ditt hjärta, blir rädd, snubblar och faller så fångar jag dig.

 

Jag öppnar mitt hjärta för mig själv med sot, skavanker, ärr från förr och hopp om framtiden.

Jag. Älskar. Mig.

 

Mina ord. Till dig.

Kram Elin

Var inte rädd när det blåser, du är stark, du är fri.

Var inte rädd när det blåser, du är stark, du är fri.

När det blåser som mest, när stormen kastar dig fram och tillbaka så dagarna skakas om, det är då dina rötter kramar hårdare om jorden, rotar sig och fäster dig trygg. Det är då du måste våga öppna din mun, andas in djupt, tydligt och inhalera livets virvelvindar.

När orkanen närmar sig får du inte vika av för att undvika. Släpp ditt hår fritt, sträck på dig, vänd ansiktet uppåt och låt luften svalka din nacke. Låt håret locka sig, trassla sig i vinden för du vet att det kommer landa igen när det slutar att blåsa.

Utan motvind finns ingen medvind. Du behöver inte ha vinden i ryggen för att vara trygg, för att våga ta nästa steg. Bredda din bröstkorg och möt tornadon med ditt hjärta. Öppna din mun och slut dina läppar runt den kyliga luften, håll den för att sedan andas ut mjuk värme.

Låt luften vara fri, låt den virvla, existera som den är, utmana för att utveckla, kännas för att leva.

Var inte rädd när det blåser, du är stark, du är fri.

 

Mina ord.

Kram Elin

                (Bild: Pinterest, Flickr.com)

Tacksam för två kloka bumerangyogisar.

Förra veckan efter min yinyoga på morgonen så tog jag en frukost med en ”snubbe” som jag gillar skarpt. Han är för mig en av de mest autentiska personer jag vet. Jag har känt honom sedan… jaaa vad blir det? Typ 2006/2007 och han har aldrig försökt vara på något visst sätt, vara någon till lags och enligt mig inspirerat genom att göra sin grej fullt ut på det dynamiska sätt livet bjuder.

Han var den första jag någonsin yogat för. Han är en av dem jag önskar jag kunde avsätta mer tid för för att kunna yoga för. Hans utbildning är en av de utbildningar jag har börjar snegla på…

Det bästa av allt är att han aldrig dömer, när vi sågs snackade vi kids, lite minnen från förr men mest yoga. Jag la fram mina frustrationer som triggar mig och han nickade, hummade lite och berättade sedan sitt sätt att se på samma saker. Så skön. Jag blev efter vår frukost nyfiken och inspirerad att läsa mera om mera saker, klickade hem lite böcker från Adlibris, ringde min andra yoga-tankeutbytare som även hon inspirerar genom att alltid vara sig själv typ all in och berättade om min ”nyvunna klokhet”. Vi tjatade sen vidare om både hög och lågt, ibland väldigt lågt, hejdlöst roligt, skamlöst och härligt. Det är också denna sköna böna som introducerade tacksamhetstisdag för mig.

Jag är idag, denna tisdag, extra tacksam för dessa två Fredrik och Vevve som fångar upp mina tankegångar och skickar tillbaka en bumerang av inspiration att fortsätta gräva, vara, utvecklas och ta yogan och även livet för vad det är och som det kommer. I min värld borde ni ha fasta klasser på varenda jäkla yoga-event världen över och sprida era sköna personligheter via yogan till ännu fler. Tack till er.

Kram Elin

In å ut ur yogadimman…