MHR från helgen

IMG_2031.jpgTack, tack, tack Bollnäs Ess för två magiska dagar.

Du kanske tycker att det låter överdrivet att skriva om magi, men faktum är att det är allt annat än överdrivet. Fullbokade klasser och salar som var fyllda av nyfikna och träningsglada människor. Glädjen var faktiskt det som strålade mest genom hela helgen.

Så här dagen efter ett event är jag alltid lite tom. Tömd. Glad så klart men lite ledsen att allt det där magiska är över. Så från mitt hjärta till arrangörer, deltagare kollegor TACK (och tack Jim Berg för grymma bilder).

Jag lovade att dela av upplägget för klassen MHR som jag körde för ett taggat fredagsgäng. Fasen vad ni rockade, här är det:

Uppvärmning 15min

Upptrappning till strax under din mjölksyratröskel, 3min.

2st tröskelintervaller (gärna mjuka än på gränsen) 3/1/3 (3min aktiv/ 1min vila/ 3min aktiv)

Sedan på ökningarna. 1st/minut (på ditt sätt, tempo/belastning/position). ALLA skulle orka öka minst 6ggr, helst skulle alla med till ökning nr 7. Vi ville försöka ”naila” vårt max på minut nr 8, och hade sedan 2st ökningar kvar ifall något inte kommit ända fram.

Nedvarvning och kärlek till sig själv. ❤

 

Enjoy.

Kram Elin

 

 

Annonser

Uppslukad av WÅ 2017

Jag har tillåtit mig att vara totalt uppslukad av dagarna som varit, av Workout Åre, ni vet eventet utöver det vanliga. Så är det. År efter år levererar Åre magi. Naturen, luften omgivningen liksom sveper in hjärtat i lätthet, luften känns kristallklar och fyller en med ett lugn. Minnen man skapat på plats förut omfamnar en och vetskapen om att nya minnen kommer skapas ger en go känsla i magen. Människorna. Dedikerade arrangörer och volontärer (som dessutom är grymma på detektivarbete), asgrymma kollegor från hela Sverige som delar med sig av fantastiska klasser och föreläsningar, deltagarna… så härliga, glada och all in. Självklart uppstår magi, år efter år.

Mitt deltagande i år har varit något annorlunda än de tre tidigare åren, jag har agerat ”mamma-Polar” och tillsammans med det ÜBERGRYMMA Polarteamet levererat Polar-love. Vi har asgarvat, svettats, pratat, minglat, hjälpt och visat vad vi står för. Bra kvalité, hög nivå, ödmjukhet, kunskap, inspiration, puls-proffs, massa leenden och go energi. Massa jäklans hjärta och miljoner tack till mina Polarkollegor som är bästas bäst, älskar att jobba med er.

Glad för allt och får lite extra mys i magen när jag tänker på klasserna som sidekick med Mattias Reck till Jessicas fantastiska klasser. Tack för att jag fick sno till mig lite scentramp Jessan. Det var askul att få busa lite med er, och fördelen med att inte ha ett headset framför grynet är ju att man kan flåsa hur mycket man vill;)

Ni som varit där, på WÅ, i år eller någon annan gång vet ju att det är människorna som gör det. På klasserna, på minglet, spontankaffen i entrén med den där sköningen man inte hunnit träffa på ett år fast man bor i samma stad. Eller kramarna från den där härliga filuren man faktiskt bara träffar en gång om året, just där och då. Det det naturliga och lättsamma, svettigt mascarfläckigt som sedan plötsligt blir en härlig fest där man knappt känner igen någon i ”riktiga kläder”. Ni som varit där… ni vet.

Ni som inte varit där, ni måste få veta, åk dit, nästa år. Jag kommer åka till WÅ 2018 oavsett, på ett eller annat sätt för det här är något man inte vill missa, det här är något man vill bli totalt uppslukad av ❤

Kram Elin



Varför smygstarta…

Varför ta det soft när man kan hoppa rakt in…? Ha ha ha, delade ett minne idag på Facebook från när jag mer eller mindre blev ”inkastad” att köra Lidingöloppet MTB, fick mys i magen och satt småflinandes på väg till Arlanda. Det verkar vara min grej ibland, att ”bara gört”, säga JA och låta utmaningen utveckla mig.

Idag jobbar jag min första ”riktiga” dag på nya jobbet, är i Piteå på Polars och Les Mills turné runt om i landet där vi låter Polar Club ”gifta sig” med Les Mills cykelkoncept RPM och Sprint som Emma var här och presenterade med högsta dosen energi. Roooooligt Robbert som Björne skulle sagt. Skitkul och superhärligt, utmanande och utvecklande, ja precis så som jag tänkt mig. Love it. Varför smygstarta när man kan gå all in?

Jag har hookat upp med den sköna bönan Anna från Les Mills och imorgon checkar vi ut och drar mot Gävle istället. Pulsbanden hänger på tork i duschen efter rengöring, och drömräven Roy som lillkillen skickade med mig väntar nu tålmodigt på att jag ska sova en stund och ladda om för morgondagen, kanske är bäst att göra honom till viljes…

Må bäst.

Kram Elin

 

 

Dags att börja grisa till det lite… bara gört.

Jag har börjat höja temperaturen i cykelsalen, alltså inte så bokstavligt att jag höjt värmen, neeeej då, men värmen lyfter liksom tillsammans med intensiteten. Efter ganska lång tid av fokus på tröskelträning (träning kring mjölksyratröskeln) i diverse olika former av intervaller som varit kortare, lååååånga, med kadensfokus, styrkefokus, watt-fokus, ren-glädje-fokus, mentalt fokus etc börjar jag nu lyfta mot VO2max och det där rejält obekväma, wiiiiiiiiii.

Judåååå, idag mixade jag först några lite något snällare (?) styrkeintervaller med en hög rejält grisiga 40/20. Två looper så vi får känna ”kärlek” mer än en gång…ha ha ha.

Jag är ju egentligen en sån där som faktiskt gillar att träna kring tröskeln, så jag har njuuuutit av långa intervaller, finlir och sånt där så det är liksom bara att gört nu. Och när man är klar, när känslan i kroppen är så där läckert mööööör så kan man ju inte låta bli att flina lite.

Så vill ni grisa lite framöver så vet ni vart jag finns… måndagar 17.15 på SATS Sveavägen, just sayin.

Ha en superbra vecka, det tänker jag ha.

Kram Elin

Tillsammans

Helgen har snart passerat och med det som hände här i Stockholm i fredags så är det som att jag är fylld med både förtvivlan och värme. Svårt att hålla tårarna tillbaka när jag tänker på och tar del av händelsen på Drottninggatan, tankar på de drabbade och på hur destruktiva vi människor uppenbarligen kan vara.

Vi vet alla att det här händer i andra delar av världen, har hänt nära och alla har nog tänkt tanken att det kan hända här hos oss. Nu när det har hänt känns det så overkligt, obehagligt och sorgligt.

När jag cyklade hem från jobbet i centrala Stockholm i fredags vid 14.30 var jag vid extremt gott mod och såg fram mot en helg i Mora med Polar och att hålla Pulsutbildning, att få dela med mig av min passion och jobba med bästa teamet.

Nyheten landande med en duns i mitt hjärta, fattade nog inte först… sen haglade det in sms från vänner och familj som ville veta att jag och pojkarna var ok. Kärlek till omtanken och jag skickade i min tur iväg sms till de jag inte sett kommentera händelsen i social media eller säkeranmält sig på FB. Tacksamheten att alla i min närhet var ok och tårar för de som inte haft samma tur.

Jag och Thomas bestämde att vi skulle ta oss mot Dalarna som planerat, med kollektivtrafiken inställd satte jag mig i en taxi mot Bromma där vi skulle mötas upp. Det kändes på något sätt helt fel att åka i motsatt riktning mot alla promenerande människor som begav sig ut från stan, ovissheten om vad som pågick, om det var över, om mer tragedier skulle inträffa gav ett tryck över bröstkorgen. Vägarna in mot city var tomma och hela stan vibrerade av olust.

Jag har funderat massa över helgen, hur världen ser ut, hur vi människor agerar, om livet och framtiden. Rapporterna om attacken har repeterats om och om igen, ändå lika svårt att ta in samtidigt som det är väldigt verkligt.

Värmen bland medmänniskor, omtanken, hur Stockholmare öppnat sina hem, sina hjärtat och gjort vad de kunnat för att hjälpa, ge stöd och visa att vi finns för varandra, poliser, räddningspersonal, privatpersoner som osjälviskt rycker in…alla är hjältar. Hörde kronprinsessans korta tal på radion i bilen, och hennes svar på frågan om hur vi går vidare: Tillsammans… ❤

Så är det, tillsammans. Det ger mig hopp fyller mig på något sätt med tro på just framtiden. För det var ”tillsammans” som värmde den isande känslan i Stockholm i fredags och i helgen. Vi fortsätter tillsammans.

En söndag med familjen har gett mig lugn och tack alla i Mora för lördagen.

Kram Elin

Steg ett mot tjejklungan.

Spenderade några timmar idag på Sweden Bike expo, jaaa jag vet solen sken för fullt där ute, jag fick några solstrålar på kinden efter mässan, mums för själen med ljuset och när solen värmer lite.

Idag har människor över hela Sverige faktiskt spenderat en hel del timmar inomhus, det har varit Spin of Hope och Barncancerfonden har förhoppningsvis fått in en hel del donationer. Det är ett väldans härligt event, jag har varit med och arrangerat det förut, (tror det är tre gånger) när jag var ansvarig för gruppträningen på en annan träningskedja. Brukar vara en jäkla go stämning i cykelsalen och det blir liksom dubbelt gott, bra träning och insamling av pengar till ett viktigt ändamål. Gott så.

I år ledde jag en klass på mässan i Ride of Hopes monter (kommer skriva massa mer om Ride of Hope framöver, håll i hatten för det). Det var en hel del skratt, sjukt mycket svett, puls, watt och passionerat engagemang på hojarna. Blir ju alltid lite speciellt att köra klass så där öppet, men jag gillar att härja och har absolut inget emot att folk stannar och tittar. Jag hade bästa supporten på plats idag, mannen och lillkillen kikade när jag trampade, några extra hjärtslag på den;)

Väl på mässan passade jag på att kika förbi i Velothons monter, en bunt trevliga tjejer jobbade där och så klart anmälde jag mig till Velothon 160km och tjejklungan. Jättebra initiativ då jag tyckte framförallt starten var väldigt brötig förra året. Många ivriga cyklister som skulle ut på vägarna samtidigt och tyvärr inte så mycket respekt för varandra eller sk cykelvett. Men det är ju så här saker utvecklas, man får feedback och testar nytt. Så whooop whooop för Velothon som lyssnat. Tjejklungan kommer i sig vara uppdelad i start efter planerad fart och hela tjejklungan startar efter tävlingsklassen och innan motionärerna.

Man kan i tjejklungan ställa upp både som ensam cyklande, eller så drar man ihop ett helt tjejgäng och kör ihop. Det satsar jag på, ska försöka få med mig bla så många She Rides:ianer jag bara kan.

Så en go cykeldag även om på ett annat sätt än att lapa sol efter vägen.

Kram Elin

 

Lite bas, untz untz och intervaller…

Hörlurarna är på och jag har faktiskt redan börjat slipa lite på det som ska bli en 2-timmarsklass till cykelsalen nästa helg. Jag ska vicka för min vän fröken Clarén på hennes distansklass hon kör lördagar 10.30-12.30 på SATS Hötorget. Om man ska nöta 2h i sadeln inomhus kan man ju göra det i jäkligt gott sällskap, så att få låna den raringens klass tycker jag ska bli superkul. Tar mig en whooop whooop i förväg här tror jag…

Jag gillar ju bas och untz untz vilket det kommer det serveras på lördag… sen någon härlig intervallkombination kring mjölksyratröskeln med utmaningar både i kadens och motstånd på något klurigt sätt som får 120minuter att fullkomligt flyga förbi… 😉

Ser fram mot det. Hoppas vi ses och säg till om du vill hänga på.

Kram Elin

 

 

Flowerpower och cykelfika på annat sätt.

Jag hade tänkt att hålla mig, men jag kuuuunde inte låta bli. Tänkte ju spara på att svettas i min flowerpower-all-in-with-loooooov-tröja tills jag kunde rulla racer i solsken. Men det sket sig. Jag kunde inte motstå frestelsen att bjuda deltagarna på min lunchklass på en färgsprakande åktur. Och tur var väl det för jag tror den bär på speciella krafter…

Cykelklassen var ren och skär glädje med oväntad power i benen. Kanske var det den där andra frukosten med härligt sällskap (cykelfika på ett annat sätt) som bäddat in benen i extra untz untz, kanske var det de där små hornen under luggen som tittade fram och lockade mitt alias ”Piskan” till ytan. Ha ha ha ha. Gött var det hur som, och nu när jag snyggcyklat i nya tröjan en gång så kan jag ju lika gärna fortsätta. Energin höll sig liksom kvar i timmar efter och jag kunde inte låta bli att studsa runt lite extra bland kollegorna i omklädningsrummet, köra några whooop whooop, lite blandade småhopp och pladdra på utan att ha något vettigt att säga.

Nuuuuu, har det lagt sig. Tröjan är i tvätten, benen möra, ögonen som springor men leendet finns kvar.

Så guten nacht gott folk. Imorn blir det happy friday.

Kram Elin

Hä bir bra, riktigt bra.

Livet består av toppar och dalar, de senaste dagarna har jag upplevt massa toppar, någon dal och sedan upp på toppen igen. Det handlar om hur vi ser på dem, topparna och dalarna. Jag lär mig av mina dalar, de får mig att vilja kämpa mer, ta mig vidare, förbi och gasa upp på nästa topp. Och de där dalarna gör ju även att topparna känns så galet mycket härligare.

I veckan hängde jag med mitt Team på Polar, vi cykelfanatiker smidde grymma planer och jag är på riktigt glad, tacksam, stolt och ivrig som få att få fortsätta det vi bara har påbörjat. När man har hamnat rätt så känns det i hela magen och min mage fullkomligt jublar av lycka kring det här. Lugnt, stabilt och ändå pirrigt härligt.

She Rides gruppen för Halvvättern börjar ta form, det kommer bli ett härligt gäng människor och träningen känns mer inspirerande än någonsin. Ser fram mot den där halva rundan i gott sällskap med sol i blicken oavsett vad vädergudarna har för planer åt oss. Och vad snygga vi kommer vara i våra kläder, kunde fasiken inte låta bli att klicka hem lite mer grejer när shoppen öppnade igen… 😉

Nu väntar lite mat och vin med fina vänner, imorgon en heldag i ishallen med lilltjoppen och sedan är det måndag igen… Gött mos och här bir bra på det som väntar nu och framöver, riktigt bra.

Kram Elin

 

Hög på mina torsdagar.

Kanske har jag fått mig en ny favoritdag? Torsdagar? Känns så just nu, har varit ”hög” på livet sedan jag klev av hojen efter min morgonklass. Alltså de här torsdagsklasserna på Hötorget, hur kan jag låta bli att vara kär i dem? Salen, ljudet, deltagarna. De är fokuserade, engagerade och nyfikna. Efter varje klass har jag ett gäng just nyfikna deltagare med frågor kring upplägget, träning, cykling och det gör mig sååååå glaaaaad. Att de undrar, att de bryr sig, att de vill veta mera och att de gillart. Mums på hela alltihopa.

Håller kvar mycket fokus kring tröskelträning med lite lirkande på olika sätt. Det här bjuckade jag på idag på mina 45minutersklasser, både morgon och lunch 🙂

Uppvärmning 10min

Upptrappning till tröskel 5min.

*Intervaller 8/2/8/2/6

Nedvarvning 3min

*Förklaring på intervallerna: 8min aktiv tid/ 2min återhämtning/ 8min aktiv etc.

8 minutersintervallerna delas upp i 4st 2:or, 2min på tröskel, 2min strax över tröskeln genom att endast öka kadensen en aning, 2min på tröskel genom att sänka kadensen igen och sista 2min sänkt tempo och ökad belastning för att istället nosa mot styrkeuthålighet, fortfarande runt din tröskel.

Bägge åttorna byggs på samma sätt, sista intervallen på 6min ser ut så här: 3st 2:or, 2min på tröskel, 2min strax över tröskeln genom att endast öka kadensen en aning, sista tvåan antingen backa tempot och öka belastningen för att gå mer mot styrkeuthållighet, alternativt applicera belastning på den redan existerande högre kadensen för att lyfta intensiteten mot max de sista två minuterna.

Testa om ni vill, hoppas ni gillart.

Kram Elin

img_3108