Jag bråkar med yogan.

Eller ja, joooo, jag bråkar med att få ihop mina tankar, känslor, intryck om yogan med det som finns omkring mig. Jag bråkar med min egen yogapraktik, kan inte förmå mig att i förväg preppa ett flöde utan får panik om det inte bara får komma ur hjärtat, spontant och bara med omtanke och inre magi.

Mina klasser jag leder känns fantastiska, där bråkar jag inte mer än att jag utmanar deltagare i extra tystnad, stillhet, med mina tankar och ord genom texterna som jag baserar klasserna på.

Men jag har inte tålamod, vilja eller mod (?) att för tillfället ta in andras upplevelser, tankar, tycken eller sätt att motivera och inspirera i yogan. Jag känner ett konstigt motstånd i att gå på klasser för att få inspiration, vill liksom inte bli färgad, vill hitta in i MIN yoga, det JAG tror på, det JAG vill lyfta fram och bjuda ut till mig själv. Jag känner mig egoistisk i att bara vilja uppleva det på mitt sätt, själv, lugn och trygg, men så är det. Min egen praktik vill jag ha för mig själv.

På Instagram är jag selekterad och söker inspiration via konton med genuina bilder eller texter som förmedlar för MIG, det som landar i MITT hjärta. Gärna med vackert ljus, färger, bilder som talar lite till mitt romantiska jag, kanske med texter och intuitioner. Konton jag blir glad och varm i hjärtat av.

Jag har flera fina yogaböcker som ligger i en hög vid min säng, som jag säkert skulle lära mig massor av, som jag kommer dyka ner i sen, nån gång, men nu ligger de där och blir bortselekterade av kudden som ropar mitt namn när mörkret faller.

Jag bråkar också med tankar på vad som ”gör” en bra yogalärare? Är det bara en hög respekterade utbildningar som ger yogapoäng? Eller är det personlighet? Erfarenhet av egen praktik? Livserfarenhet? Övrig kunskap om kroppen och ledarskap? Vad är ”creddigt”? Hur utvecklas yogan? Hur anpassar vi gamla traditioner till de förutsättningar vi har idag i kropp, tid, samhälle, tanke…?

Ja, ni förstår… Jag har lite att bråka med. Jag älskar att yogan får mig att tänka och känna. Den utvecklar mig och jag tänker jag nog alltid kommer bråka lite med både yogan och andra tankar. Hmmm, jag ska landa i det, jag har börjat landa i det, sen ska jag ge mig ut och ta emot det yogavärlden runt mig har att erbjuda.

Kram Elin

 

Annonser

4 thoughts on “Jag bråkar med yogan.

  1. Jag önskar att jag var lika modig som du Elin!! Att söka mer inåt istället för utanför när det kommer till yogan. Inspiration är super, men det är lätt att tappa bort sig själv och sitt egna uttryck… Jag tror att jag ska lära mig att bråka lite jag med 😉 Och modig. 2017 ska jag ju jobba på att vara mer modig!!

    Jennifer

    Gilla

  2. Det är ju det vi som följer dina pass gillar; att du inte leder oss i något som är en kopia av vad andra gjort sagt eller planerat; att det inte är nån repeat av nåt du sett eller hört, utan just vad DU vill lägga i det. Vi ser inte men får ta till oss resultatet av din fajt med din yoga, för den leder ju till det starka och varma innehållet i bara dina pass. Tack för att fajtas.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s