Se verkligheten mer för vad den är och ge den några tusen likes…

Jag tycker jag har kommit långt, men måste fortfarande vara medveten och aktiv i mitt tänkande. Jag vet var min bas är, men fasiken visst blir jag fortfarande påverkad av allt som flödar runt mig i vardagen, i samhället i världen.

Även om jag vet vart jag står, vet vad jag står för, vet vad jag kämpar för så är det fortfarande gånger när jag trillar dit…

…när jag funderar över om magen är tillräckligt platt, huden tillräckligt slät, rumpan tillräckligt petig, om jag är tillräckligt glad och tillmötesgående. När världen av korrigerade bilder påverkar mig och social media når in under huden med alltid käckt, glatt, snyggt och härligt. När jag ”glömmer” hur olika förutsättningar vi har och hur nischat vi skapar oss gemensamma utopier och ideal.

Det gör mig trött och less, mest på mig själv för att jag inte är starkare än att jag kan stå emot tanken, att jag ens låter den snudda mig. Jag vet ju att mina ben är starka, uthålliga och grymma, att min mage må vara mjuk men är funktionell och går med på allt jag utsätter den för, att det är ok att jag tappar tålamodet emellanåt, ja ni hajar grejen…I do like it.

Det gör mig lite sorgsen, för om jag med den erfarenhet jag har av livet, med den kunskap jag har om kropp och hälsa, med den kärlek jag ändå kan ge mig själv, om jag ändå ibland tvekar… Hur är det då för alla de som inte haft möjlighet att bygga sig en bas av självkänsla som inte vill eller kan stå emot, som liksom äts upp och sväljs hela av en jäkligt nischad bild av hur vi ska vara och se ut för att vara lyckade.

Jag säger inte att det är fel att bry sig om sitt utseende, det gör jag också, men jag önskar att vi kunde lägga drivkraften i våra liv, i våra värderingar, i hur vi ser och bemöter oss själva på något bredare och större. Hur vi ser och bemöter andra.

Det kom liksom över mig idag när jag tog mig några knäböj i gymmet efter min cykelklass. Där jag först mötte min blick i spegeln och såg en tussig snart 40-taggare med mascara i hela fejjan, pufflugg ala 80-talet av svetten och lite mjukheter här och var. Jag såg faktiskt de där starka benen, en bra hållning, fart i blicken och hörde mig själv dra ett halvdåligt skämt med en stackare som gick förbi…gillade det…och fick en plötslig enorm önskan att fler skulle gilla det de ser när de möter sin egen bild och blick i spegeln, när de möter sig själv. Oftare. Mer och mer. Se verkligheten för vad den är och ge den några tusen likes istället för att se den genom ögon färgade av svåruppnådda ideal och skyhöga krav som bara bryter ner.

Hmmmm. Så känner jag. Ville bara dela det.

Kram Elin

Annonser

2 thoughts on “Se verkligheten mer för vad den är och ge den några tusen likes…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s