När jag är mig själv är jag inte svag.

Ensam är inte stark, men när jag är själv är jag inte svag.

I djupet av mitt jag, i min kärna, vilar en dov och mjuk trygghet. Vetskapen om att det som existerar där kommer att förbli, att kärnan och djupet förblir det det alltid har varit. Samtidigt förändras allt konstant. Inuti, utanpå och runtomkring. Inget är bestående men kärnan är intakt.

Kärnan består av vetskap och kunskap om att allt kommer att förändras, att inget är för alltid men vissa saker är för evigt och evigheten tar aldrig slut. Kontakten med jaget, med djupet och ytan gör mig stark och lämnar mig aldrig ensam.

Jag är inte ensam. Inte alltid stark men alltid jag, och när jag är mig själv är jag inte svag.

 

Mina Ord.

Kram Elin

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s