Om jag nu ska vara ärlig…om jag nu ska vara sann…

Tänkte på det idag, när jag tog mig tiden att köra yogaflöde under en ”håltimme” mellan mina PT-klienter idag. Tänkte på det när yogan kändes så där uppslukande, härlig, tillgänglig, förstående, svettig och tillåtande. Jag tänkte att just ja, så här var det…

Jag har ju berättat om frustrationen som legat som ett dimmoln eller kanske snarare åskmoln och omringat mitt rosa fluffiga yogamoln. Hur mycket jag än älskar yogan, vill dedicera mig yogan så har min egen praktik fasiken inte varit rosa och fluffig de senaste dagarna.

I utbildningen jag går nu så ingår en hemläxa att varje dag yoga, meditera, göra andningsövningar och skriva dagbok. Och om jag nu ska vara ärlig, om jag nu ska vara sann så vill jag dela mina ”not so mysfluffiga” reflektioner från gårdagens dagbok:

Så frustrerad. Klockan är 22.15 och sedan jag gick upp vid 05.00 i morse är detta första tillfället för min Sadhana. Skulle vilja ringa Vevve och säga ”Du fattar inte hur det är…”, men jag vet ju att just det här är min övning, min prövning, min utmaning. Att prioritera…

Jobb, barn, jobb, träning för barn och sedan om man (ok JAG) har tur så får jag 60-90 min för mig själv eller för mig och mannen innan det är dags att sova om jag ska få mer än 5h sömn…gaaaah

Har en strävan efter att inte vara så jävla effektiv, inte bolla för många saker samtidigt, för det är DET som gör mig stressad och bitter… och nu sitter jag här i min yinyoga-squarepose med rundad rygg och skriver samtidigt min dagbok… Se där 3 dagar har passerat sedan hemläxan och inte en enda av dem har jag mött mattan av lust och längtan, eller med tid och lugn. So far har mina tre ”hemma-möten” med yogamattan varit oromantiska ”bara-att-göra-stunder”.

Jag ogillar det starkt då jag vill yoga med hjärtat, med lugn, lust och passion. I alla fall de flesta av dagarna.

Nåja, jag har gjort det i alla fall, mött mattan, även om det inte skett av passion och längtan. Men jag fortsätter. Ändå nyfiket och en smula ivrigt. Jag vill, vill lära mera om mig, genom yogan.

Nej dagboken nu är det dags att andas lite också… ❤

Hmmmm, nu när jag fått den där kärleksstunden på mattan, känt passionen och hittat en ny lockande tanke med mig praktik, när jag skrivit och erkänt dessa tankar, varit sann så puttrar en motivation där inuti. Den puttrar bredvid ett lugn och tillsammans med ett hjärta som längtar upp på mattan igen.

Kram Elin

img_1347

 

 

Annonser

2 thoughts on “Om jag nu ska vara ärlig…om jag nu ska vara sann…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s