Absurd kärlek.

Det är faktiskt nästan lite absurt. Jag har kört cykelklasser i över tio år och kan helt ärligt, utan att ljuga, utan att överdriva, räkna på en halv hand de gånger jag inte velat köra klass. De gånger det känts ”no good” att kliva upp på spinningcykeln ryms nog på tre fingrar, och hade jag haft tre lillfingrar så hade det varit just tre små, taniga lillfingrar. På över tio år…

Det är ju bara så magiskt att få ta del av energin som pulserar i salen, musiken, svetten, viljan, drivet, engagemanget, alla leenden, alla fokuserade ansikten, alla spontana tjoanden…ja men det går ju inte att göra något annat än att älska det här.

Ja, som en absurd kärlek och fantastisk gemenskap.

Det jag känner nu, i både kroppen och hjärtat kommer jag plocka med mig under resten av veckan. Tack alla ni som ger allt ni ger genom att vara som ni är. Tack för att jag får göra det jag gör. ❤

Kram Elin

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s