Helt odramatiskt, mest tankfullt och kärleksfullt, mot mig själv.

Jag tycker det är lätt, ibland allt för lätt att glömma allt det där man bär med sig, som har format en, påverkat en och skapat det som är en själv idag. Nu. Samma person som sen kommer formas vidare och bli någon annan, men ändå exakt samma. Är ni med mig?

Vi formas ju av livet. Lär oss. Och ibland inte lär oss. Men vi är ju ändå samma människor, som påverkats av våra erfarenheter av det som var då till det som är nu.

Om jag ser till mig själv så tycker jag om det jag blivit. Jag uppskattar det som var och vet mycket väl hur och varför det format mig. Men ibland glömmer jag hur det var, hur jag var och ser kanske inte alltid hur jag är heller.

Syster med familj var på besök i dagarna och i ett samtal vi hade under gårdagskvällen vart det en djupdykning i ”memory lane” och jag fick några ”ahaaa, ja just ja”. Inte på ett dåligt sätt, inte alls. Utan mer så där så jag förstår mig själv ännu lite bättre. Ibland är det så lätt att glömma och lägga bakom sig, kanske för att det är vad som behövs just då. Och just igår, just nu, just idag var/är som rätt tillfälle att plocka fram lite igen. Helt odramatiskt, mest tankfullt och kärleksfullt, mot mig själv.

Så den här dagen, idag, har varit en helt annan typ av ”Ego-Onsdag”. Med reflektioner, återkoppling och förståelse just inåt.

Jag gillar det.

Ska ta med mig några tankar till yogamattan och avsluta dagen där<3

Kram Elin

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s