Det är så vi lever. Det är så vi överlever.

Det är en trött kväll i kväll. En sån där kväll när tankarna far iväg och känslorna bultar hårt i bröstkorgen.

Tankar kring allt som händer runt om oss just nu. Hur saker händer och hur livet samtidigt fortsätter. Hur världen, vardagen, omgivningen och vi konstant förändras och hur vi följer med, flödar med, stannar till ibland, kastar en blick bakom axeln, kanske minns, kanske känner något, för att sedan lyfta blicken mot horisonten och fortsätta framåt.

Det är så vi lever. Det är så vi överlever.

Vi formas av världen samtidigt som vi formar världen.

Det är lätt att döma andra men gör ont att själv bli dömd. Det är lätt att titta bort men gör jävligt ont att inte bli sedd. Det är lätt att prata men svårare att agera. Varför är det så svårt att agera?

Vi pratar om att vi ska möta andra med kärlek och respekt, men gör vi det? Det finns så mycket mer vi kan göra, istället för att bara säga. Det finns så mycket mer vi kan vara. För varandra.

Om november känns kallt så kan jag inte låta bli att skrämmas av den ännu kallare approachen som existerar i samhället mellan oss människor. Där vi inte orkar eller vill ta in det som händer utan nöjer oss med att stanna i vår egen verklighet, den lite mer bekväma verkligheten. Det kanske är för att det är så vi överlever?

Jag tänker. Jag känner. Jag lever i en värld där jag försöker agera, försöker undvika att döma och försöker se de jag har runt mig.

Tankar och känslor som far runt.

Det är så jag lever. Det är så jag överlever.

Kram Elin

 

Annonser

2 thoughts on “Det är så vi lever. Det är så vi överlever.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s