En annan typ av distans. Den till oss själva.

Distans.

Ja, det mest självklara kanske är tanken att jag snackar om träning, ett distanspass, kapillärer, syresättning, cykel, träning och allt det där. Hade kunnat vara så, men inte idag.

Distans till livet.

Idag har jag upplevt ett flertal möten som fått min stressade hjärna att stanna upp och inse hur bra jag har det. Allt från människor som lever med obotliga sjukdomar, andra som är på flykt, andra som lever utan hem och trygghet, de som förlorat någon de inte vill förlora, de som är där vi inte önskar någon annan att vara.

Klart att våra liv, våra problem, våra svårigheter räknas. Men ibland tycker i alla fall jag att det är skönt att inse att just mitt ”problem”, (som idag var bland annat att busschauffören körde fel väg när jag redan var sen på väg mot dagis) egentligen inte gör något. När jag hämtade upp lillkillen 15 minuter för sent satt både han och dagisfröken glada i sandlådan och bakade sandkakor, medan jag vet att barnen som min man har gjort reportage om fortfarande har kvar sina mardrömmar om nätterna efter allt de upplevt och kommer ha det mycket längre än de år jag behöver bli stressad över missade dagistider.

Distans.

IMG_8693

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s