Jag hade nästan glömt lugnet.

Sedan förra sommaren har jag gasat. Satsat. Härjat. Vågat. Vunnit. Och älskat hela resan. Men med medvind kommer också ibland motvind. Och visst har det stormat på rätt rejält emellanåt.

När semestern kom vad jag helt slut. Trött. Trött. Trött.

Det är inte alltid jag väljer de enklaste vägarna för jag gillar det krokiga. Det är inte alltid heller jag följer medvinden för jag tror att motvind ibland kan göra mig stark.

Jag hade nästan glömt lugnet. Hur det känns att återhämta sig och ladda om på riktigt.

Nu när lugnet börjar sprida sig i kroppen kommer en sån där enorm tacksamhet. För varje steg i motvind, för vajre flow i medvind. För varenda jäkla vinst i mig själv jag har gjort. För varje underbart uppdrag jag blivit anlitad på. För alla människor jag mött och lärt känna. Förallt jag lärt mig. Så glad.

Nu när lugnet kommit inser jag hur jag har köööört ba köööört. Jag inser att jag är nog en sån person. Som landar ibland. Funderar. Återhämtar. För att sedan få pirr i kroppen och tar sats igen.

Pirret har börjat i tårna. Im in löööööv with that feeling.

Semesterlugn med familjen i Hellas ❤

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s