Sorry Im human, thats all i want to be, thats perfect.

Den perfekta vardagen. Existerar den? Mer än någon gång ibland? Och vad är i så fall den perfekta vardagen?

När man har ett flow? Saker flyter på utan hinder? Man mår tippelitopp och känner baaaaara kärlek till allt och alla? Man är snygg så det tokglöder om varje steg man tar? Man är stark snabb och inget känns jobbigt? Man har tränat och är så där hög på endorfiner? Alla relationer man har är awsome? När hemmet är välstädat så dörrhandtagen skiner? Kylen är fylld av ekologisk, närodlad, näringsrik, fantastiskt god och lättlagad mat? Man har all tid i världen och snäser inte av någon man älskar mest av allt i stressad ton?

Jag är nog glad om jag får till två eller tre av de där ovanstående sakerna på en och samma dag.

Lets face it. Hur mänskligt är det att ha det så i vardagen? Och ändå tycks vi (ja jag skriver vi för jag är rätt säker på att jag inte är ensam) lägga dessa krav på oss, i vardagen? Sedan har vi mage att bli besvikna på oss själva om vi inte uppfyller dem?

Jag skulle vilja påstå att du är mer robot än människa om du dag ut och dag in, kan/orkar/hinner uppfylla de ovanstående ”gyllene” påståendena. Om du kan/orkar/hinner pricka in alla punkter som bör ingå i den perfekta vardagen.

Jag prioriterar det jag för dagen, i livet, i nuet behöver och tycker är viktigt. Lägger det andra åt sidan och tänker tanken ”jag ta det sen”. Oftast nöjer jag mig med det och mår tokbra idet, andra dagar stressar jag upp mig för att jag ”failar” min perfekta plan och far runt som en grinig Duracellkanin för att göra mitt orealistiska ego tillfreds och införliva så många punkter jag kan innan jag stupar i säng. Kan väl påstå att de dagar jag nöjer mig så somnar jag med en bra mycket godare känsla i magen än de dagar fru Duracell tittar fram.

Vad jag vill säga? Plocka en, två, tre, fyra eller fem ”måsten” och krav från dig själv. I längden blir du inte lyckligare för att den konstant återkommande lätt orealistiska checklistan blir förkryssad på varendaste liten punkt. Inse att det där ”perfekta” inte är mänskligt, jag tror knappt att det existerar, eller har jag fel?

Jag har lagt ner. Lagt ner att vara allt det där jag aldrig kommer bli. Lagt ner mina försök till att hänga med i ett robotrace.

Med de orden kikar jag på en ”matta” av dinosaurier som är utspridda på golvet och hoppas på att undanplockade, tänker på tvätthögen som väntar en trappa ner och ser fläckarna på fönstren som inte blivit tvättade på… ja jag minns faktiskt inte. Jag orkar inte idag, tar mig en stund och ÄR istället.

Sorry Im human, thats all i want to be, thats perfect.

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s