Min dragonfly är inte så yin. Att kunna strunta i ”Picture Perfect”.

Jo, jag har en bekännelse. Jag är inte alltid så jäkla yin när jag själv kör min yinyoga, oftast men inte alltid.

Det finns en position som i yinyogan kallas ”dragonfly”, en sittande framåtfällning med benen brett isär. Jag tycker det ser lite coolt ut när vissa lätt som en plätt kan bara fälla ner överkroppen platt ner i golvet framför dem. Det kan inte jag. Jag kör varianten ”ostbåge på V-formad bas”.

Dragonfly ger mig en fin sensation längs hela ryggraden, insida av lår, ja i stort sett runt hela bäckenet vilket är all good och all yinyoga. Det som inte är yin i det hela är att jag har låst mig vid det där ”Picture Perfect”, att istället för att fokusera på sensationen så har jag den där bilden i huvudet. Not so yin. För enligt mig så handlar yinyoga om att inte sträva efter att positionerna måste se ut på ett visst sätt. Utan att det handlar om varje kropps unika förutsättningar och låta positionerna formas därefter. Att ha en ickepresterande yininställning till yoga och positionerna.

Jag veeeeeet, men just den där dragonflygrejen har bestämt sig för att bråka med min yangsida, prestationsdelen av mig själv. Som vill, vill, vill. Så vad göra?

Jag lirkar vidare med stående framåtfällningar som jag kan släppa prestigen i och kör min dragonfly liggandes mot vägg. Och någonstans så accepterar jag där liggandes på golvet att hoppet om en dragonfly utan inslag av ostbåge fortsätter att surra där inne i knoppen.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s