Kommer yoga-polisen och tar mig nu?

God morgon världen, låt mig få dela ett högst ovetenskapligt inlägg denna fredag. Ett inlägg baserat på tankar, upplevelser och antaganden. Antaganden som kanske är helt galna? Vi får se.

Att utöva yoga hemma, köra klasser, skriva om det här på bloggen är ljuvligt och samtidigt lite, hur ska jag beskriva det? Vad ska jag använda för ord? Utmanande? Läskigt?

För i mitt huvud, i mina tankar om yogavärlden så finns de där, yogapoliserna.

De som bedömer andra yogisar efter hur traditionellt man undervisar, hur mycket sanskrit man kan och använder, efter hur många timmars ren yogautbildning man har gjort (erfarenhet är inte lika viktigt?), efter hur flexibel man är, efter hur rent och ”yogiskt” man lever, efter hur avancerade positioner man kan köra… Listan rullar on and on and on. Hos mig.

Om de här yogapoliserna existerar så kommer de säkerligen sätta span på mig nu för jag tror jag bryter mot varannan ”yoga-regel”. Eller finns det ”yoga-regler”?

Jag tycker det kan vara rätt gött att kliva utanför yogamattans kant och köra flow eller balanspositioner direkt på golvet. Jag brukar rätt ofta dra en kopp kaffe på väg till yogaklasserna (istället för ekologiskt grönt te gjort av hemodlade örter som fått växa i egenproducerad mull i kärlekens ljus och harmoni). Har  extremt dålig koll på sanskrit. Blandar gärna skratt med allvar och fokus inåt. Avancerade positioner och flexibel som gummitarzan? Hm… not me.

Sen kan jag uppskatta alla dessa kvalitéer som yoga-polisen söker efter, som inte jag har. Jag kan imponeras och inspireras av andra som har allt det där.  Jag kan vara avundsjuk på att jag inte uppfyller alla dessa kriterier. Och kanske är det därför jag ibland kikar över axeln för att se om det finns någon ”under-cover-yogi-cop”?

Det jag ger på (och vid sidan av) yogamattan är så klart också yoga, är så klart också på riktigt även om det är på mitt sätt. För det är väl det som är yoga, open minded, närvarande, sökande, balanserande, inkluderande, icke dömande och vårdande? Och om jag någon dag ser dem där så ska jag ge dem en kram, bjuda på en kopp kaffe och prata lite om livet.

So here I am yoga polisen, om ni finns, om ni vill mig något så är ni varmt välkomna att komma förbi ❤

 IMG_6853

Annonser

10 thoughts on “Kommer yoga-polisen och tar mig nu?

  1. Åh, då skulle jag haffas direkt 😉
    Jag älskar just det du skriver att det är på riktigt fast det är på ens eget sätt. Det tror jag om det mesta. Så länge man älskar det man gör, vet hur och varför man gör det så är det tillåtet.

    ”Det jag ger på (och vid sidan av) yogamattan är så klart också yoga, är så klart också på riktigt även om det är på mitt sätt. För det är väl det som är yoga, open minded, närvarande, sökande, balanserande, inkluderande, icke dömande och vårdande?” (Spot on liksom!)

    Att jag sen önskade att jag kunde slå knut på mig själv är en annan sak, men det är där resan kommer in, från nu till sen 🙂
    Du är så klok, och fin och varm..
    Kanske ska klä ut mig till polis, bli bjuden på kaffe och få en pratstund. ❤

    Gilla

  2. Jättebra skrivet! Yoga är så mycket mer än komplicerade positioner, samtidigt som de är roliga att utmana sig med. Ibland är det skönt att bara rulla ut mattan och sitta en stund, finna ro i själen, vissa dagar är det min practice, och vem har rätt att döma någon för något egentligen? Namaste 🙏

    Gilla

  3. Jag kan förstå hur du menar, för jag kan känna samma sak emellanåt. Dock tror jag för mig egen del att det mest är hjärnspöken från min egen uppfattning om hur det ”egentligen ska vara”. Men! Min yoga är ju min 🙂

    Gilla

  4. Väldigt klokt sagt! Jag tror det beror på var man yogar, jag har kört ashtanga i sex sju år nu och där jag tränar (ashtangayoga.nu) finns inte en enda yogapolis. Där tränar gamla, unga, tjocka, smala, superfexibla, stela som kylskåp, nybörjare och superduktiga. Träningen på mattan inkluderar peppande tillrop när någon lyckas med något nytt och många härliga skratt. Jag tänker att det är så det ska vara – yogan är inte bara positioner och träning, det är gemenskap och ro för själen samtidigt. Jag får intrycket att det är samma sak som du förmedlar genom din yoga. Har hört att det finns andra ställen i stan där det är lite mer prestige, ”coolare yogisar” och hårdare attityd kring vad som är rätt och fel. Det känns bara hämmande och trist.

    Stor kram till dig och din underbara attityd till träning!

    Gilla

    1. Vad härligt Jenny, vet att vi pratade mycket yoga redan för lääääänge sedan. Jag kanske kan få följa med någon gång och ta del av allt det där härliga du upplever? Kramar ❤

      Gilla

  5. Ja självklart, vad kul! Och jag kanske får haka på ett av dina yogapass någon gång? På vilken anläggning kör du yoga? Stor varm kram!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s