I did it My way.

Det började med att jag i morse innan yogautbildningen fastnade i tanken vad jag ”borde” ha på mig. Inte vad jag VILLE ha på mig. Och nej, det har absolut inget med vad mina fina utbildningskompisar skulle tänka och tycka, eller bästa Sofie. De bryr sig ett pilliota om vad jag har på mig. Det var BARA en låsning i min hjärna där jag föll tillbaka i det där tråkiga mönstret att vilja leva upp till andras förväntningar.

Och då menar jag förväntningar som JAG förväntar mig att andra ska ha. Inte alls något som någon annan har uttalat att de har.

Jag vägrar.

Har under så många år av mitt liv levt och agerat efter vad jag tror andra förväntar sig av mig, och därigenom endast bromsat min egen utveckling, min egen personlighet och min egen lycka. Bromsat mitt jag. Me.

No more.

Det är inte särskilt ofta de tankarna smyger sig på numera. Jag har blivit riktigt bra på att leva efter mottot ”be me” och känner enorm tacksamhet och glädje i att kunna vara ärlig mot mig själv.

Så därför bestämde jag mig för att vara obstinat mot mina egna tankar i morse. Skippade mina ”yogis-kläder” (vad det nu är?) och drog bestämt älsklingströjan över huvudet. En tröja som är extremt mycket ”jag”, ärvd, använd så den är sliten och med några envisa färgfläckar som inte försvinner oavsett hur mycket jag tvättar den.

I did it my way.

Be Me.

Again.

20141206-203511.jpg

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s