Förlåt om jag skrek på er.

Japp, tack vare världens bästa familjen W kom jag iväg på en kort tur med Staffan idag, det var precis så där lovely som jag hade hoppats på. Lagom varmt, lite vind som bet till i kinderna och jag fick inviga mina She Rides armvärmare och är fantastiskt nöjd.

Jag tycker det kan vara svårt att ”få plats” när man är ute och cyklar på primetime. Bilister tycker man är i vägen om man cyklar i väggrenen och på cykelbanan är man inte heller särskilt varmt välkommen. Idag kände jag inte för att bli tutad på av bilarna då det var ganska mycket trafik ute samtidigt som mig, så största delarna av rundan blev på cykelväg.

Jag var ju inte direkt ensam ute och njöt av sensommaren kan jag säga.

Vi snackar gångare som pratar i mobil och sicksackar längst vägen, eller de med musik i öronen som inte har en susning om omvärlden, rullskidåkare som kör på mitten av gångvägen och inte hör när man ropar att man är på väg förbi, hundägare som låter hunden nosa på vänstersidan för att själva hålla höger och kopplet där emellan mm.

Så när jag hamnade bakom en familj på fyra personer och barnvagn som gick i bredd, saktade jag som vanligt in, klickade ur en fot, handen på bromsen och började först med lite mjukare röst markera att jag kom på höger sida och ville köra om. Ingen reaktion. Tryckte till lite mer med rösten, två av fyra reagerade och tog ett steg åt sidan. För att göra sista personen som var längst ut till höger (pappan) i familjen uppmärksam på att jag nu tänkte köra om tryckte jag till rejält med rösten och han studsade åt sidan snabbt som en nervös kanin. De blev skitsura på mig och skrek efter mig.

Det var verkligen inte min mening att skrämma er. Men rösten är liksom ett viktigt verktyg för att markera att man kanske bör flytta sig och hålla vänster. Jag hade koll på er alla fyra+ barn + barnvagn och jag ber om ursäkt om ni blev upprörda.

Tog mig faktiskt ett extra varv runt samma slinga i hopp om att träffa på dem igen och förklara läget, men de hade hunnit iväg.

Ja, det är fasiken inte lätt. Nästa gång väljer jag nog tutande bilar istället. Vill ju inte bli uppfattad som en vårdslös cyklist, känns inte riktigt som min grej… Jag önskar att alla gång och cykelvägar var så där bra markerade med mittlinje, så mycket lättare då.

Det var i alla fall riktigt gött att få trampa utomhus igen, både jag och Staffan är lite lugnare nu;)

20140831-170037.jpg

20140831-171841.jpg

Annonser

2 thoughts on “Förlåt om jag skrek på er.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s