Att odla en ny vana.

Något börjar hända, ett motstånd har börjat omvandlas till rätt trevlig rutin. Mitt koncept för att odla en nya vana verkar ha slagit rot för att börja blomma.

Jag snackar vintercykling (fint att jobba med paralleller som att blomma, eller hur…?). Eller cykelpendling på vintern. Jag har haft lite småkämpigt (I-landsproblem…jag vet) att ta mig an min CX och trampa till jobbet nu på vintern även om jag velat göra det, mest för att jag tycker is är läskigt då det gör ooooont att ramla. Jag gillar inte att ramla, är inte särskilt tuff och skulle säkert sätta mig i en snödriva och fulgråta om jag gjorde en ordentlig vurpa. Hittills har jag klarat mig att landa i mjuka snödrivor de fåtal gånger jag slirat omkull, så allt gott och ingen gulgrått med snor i hela fejjan.

Men det jag vill komma fram till är att genom att envist ta mig iväg trampandes till jobbet 1-2ggr/vecka så har det trot eller ej blivit en ganska trevlig rutin som faktiskt till och med har saknat när jag inte fått till det. Alltså kroppen och knoppen är ju häftiga.

Imorse föll snön, och även om jag inte direkt jublade så var det inte så att jag tvekade, tisdagar=cykelpendling, min cross Wilda stod redo, kläderna var framplockade och när jag rullade ut i ett ganska milt vinterlandskap bland snöflingor som virvlade så log jag. Ärligt och på riktigt.

Envishet, förberedelse, planering, glädje och kravlöshet har varit min framgång i att skapa den här vanan. Det vill säga en till två gånger i veckan är gott nog, de dagar det funkar med jobb och hämtning, bra kläder+dubbdäck, kompispendling med bästa Ulrika de gånger det går och framförallt: skit i tempot, bara gört.

Inte alltid så himla nice, ibland har jag struntat i det men nästan alltid har jag lite smågrinigt kört iväg och blivit glatt överraskad av feeeelingen varje gång.

Jag tror på det: Envishet, förberedelse, planering, glädje och kravlöshet. Jobbar med det på flera nivåer och bland annat med PT-klienter som behöver jobba in nya vanor i sina liv. Livsstilsförändring. Hållbar hälsa. Like it. Gott så.

Kram Elin

Doften av honom gör mig hel.

Måndagar är verkligen måndagar med stort M för mig. Jag börjar i ottan då det är den dagen jag har min tidigaste PT-klient och slutar sent då det är enda kvällen i veckan jag kör klass. Jag kör en all in på måndagar så kan resten av veckan liksom andas ut och vara lugnare med färre timmar på jobbet och fler timmar hemma med la familia. ❤

Jag gillart och har fått in ett bra flow. Men att gå upp när det är kolmörkt ute, lämna de där två killarna jag håller närmast mitt hjärta och inte komma hem förrän sent känns oavsett om jag vet att morgondagen lovar tid ihop. Brukar få sån där brutal längtan efter lillkillen mitt på dagen, så där så man ibland vill åka hem nu, nu, nuuuuu.

Hinner hem lagom till kvällsmys en stund och sedan nattning. Jag brukar stjäla så mycket närhet jag bara kan innan den där lilla buskorven ska sova. Idag satte jag mig nära vid kvällsfikat, kramade om honom, sniffade lite i håret, på kinden, i nacken och han höll mig i handen. Vi satt stilla en stund medan TV:n surrade och kvällsmackan knaprades upp. Doften av honom gör mig hel, lugn och lycklig.

Måndagarna är all in med stort M, med stort hjärta och jag är tacksam för allt jag har, för varenda sniffande sekund, för varje hjärtslag av längtan och lugnet från resten av veckan, livet.

Kram Elin

 

Lite bas, untz untz och intervaller…

Hörlurarna är på och jag har faktiskt redan börjat slipa lite på det som ska bli en 2-timmarsklass till cykelsalen nästa helg. Jag ska vicka för min vän fröken Clarén på hennes distansklass hon kör lördagar 10.30-12.30 på SATS Hötorget. Om man ska nöta 2h i sadeln inomhus kan man ju göra det i jäkligt gott sällskap, så att få låna den raringens klass tycker jag ska bli superkul. Tar mig en whooop whooop i förväg här tror jag…

Jag gillar ju bas och untz untz vilket det kommer det serveras på lördag… sen någon härlig intervallkombination kring mjölksyratröskeln med utmaningar både i kadens och motstånd på något klurigt sätt som får 120minuter att fullkomligt flyga förbi… 😉

Ser fram mot det. Hoppas vi ses och säg till om du vill hänga på.

Kram Elin

 

 

What if.

What if there was no tomorrow, if today was your last day, your last chance to live. What would you do? How would you treat yourself? How would you treat others? What would you think and say? How would you live? Live today.

What if there was no other? If there was only you, right here, right now. No one to judge you. No one to tell you right from wrong. The only one you had to listen to, pay attention to, take care of was you. Right here, right now. There is only you.

What if you had a mirror in front of you? What if you saw all your beauty, that beauty that everyone else can see? That beauty that is created from alla the layers of you. Your past, your memories, your hopes, dreams, thoughts and emotions. The beauty that comes from the wholeness of you. All of you.

What if you live today, right here, right now? What if you let you be you? What if you love you? All of you.

 

Mina ord.

Kram Elin

Igår vilade jag. Idag är jag stark.

Igår vilade jag. Idag var jag stark.

Så funkar jag. Jag har lärt mig. Så funkar alla, vi behöver återhämtning för att bygga upp och bli starka, för att ta till vara allt det vi investerat i tid och engagemang i vår träning. Tyvärr är det lätt att glömma vilan. Det är lätt att bli hetsig, kaxig och tro att om jag bara pressar liiiiiite till så blir jag ännu bättre, ännu starkare, orkar ännu mer, för det går ju så bra nu.

Och visst är kroppen häftig, visst tål den massa, en hel hög massa, men tills slut tar det stopp och då nallar den av resurserna istället för att lägga till mera power, hjärta, energi, glädje och hela faderuttan som träning bör ge oss.

Stressiga perioder på jobbet, stressigt hemma kanske även kräver ännu mer vila än de perioder när du är lugnet själv och det känns som att allt flyter på…

Älskar känslan av att vara stark, och är glad att jag fattat vad just min kropp (och knopp) behöver för att hämta hem och bygga upp. Med all den tid jag lägger på min träning skulle jag tycka att det vore rätt pissigt om min fysiska form och psykiska form också för den delen bara gick nedåt…Kan vara värt att ta sig en funderare ibland för visst vi alla kunna säga som Glenn (jag lånar den igen Glenn) ”Det är skönt att vara stark”.

Kram på er.

Elin

img_3754

 

I det eminenta sällskapet av mig själv.

Man kan liksom bara göra så gott man kan, sen får man lita lite på ödet också… tankar en kväll som denna.

Har haft en mjuk och skön dag med sol, massa yinyoga, goa klienter och en soft kväll zu hause. Morgondagen blir det lite mer klös i så allt gott med dynamiken som livet bjuder på, sweeeeet.

Lugna dagar ger utrymme till reflektion. Jag har lärt mig att tänka tankarna klart och sedan släppa iväg dem med favvomantrat ”det är vad det är, det är som det ska”. Jo, det finns en mening med allt och kan man bara se den är det lättare att lära sig om livet och kanske till och med njuta lite extra av det som man faktiskt existerar i oavsett om man ser fram mot det som väntar runt hörnet eller ej.

Dagen bjöd på drömscenarion med mysig andra frukost i den eminenta sällskapet av mig själv, där nya drömmar nystades fram och plitades ner i det nu överfulla blocket, oh yes… Jag har laddat mig med både fysisk och mental power och är redo att fortsätta att ta för mig av världen och livet likt The Chemical Brothers levererar i låten Galvanice… Dont hold back… såååå, det ska jag inte.

Det är vad det är, det är som det ska, och jag ska fasiken fortsätta drömma, leva och sätta planer i verket.

Kram på er.

Elin

IMG_7765

 

 

 

 

 

I choose love.

Det är klart han ska ha ett inlägg, min Hubbie, så här på alla hjärtans dag. Må det vara ett kommersiellt jippo med Valentines Day men jag tycker det är fint att fira kärleken så jag köper den, dagen alltså.

Så darling… därför är du speciell:

För att du gillar att fuldansa här hemma med mig de där dagarna när livet behöver ett asgarv och en knuff i rätt riktning. Mina favoriter är ”krabban” (den var länge sedan nu) och ”ryckigt dramatisk contemporary”.

För att utan dig skulle inte Wile finnas.

För att du ser ut som en trumpen mullvad på morgonen och kämpar för att vara pigg och härlig när jag trallar runt som en koffeinstinn duracellkanin fast du helst vill sova lite till.

För att du hela tiden utmanar dig själv att utvecklas, utmanar mig att utvecklas och inspirerar mig till att förstå att drömmar kan bli sanna.

För att du lärde mig att bli självständig så vi kunde bli ännu mer sammansvetsade.

För att du tycker bättre om mjuka pommesfrites så jag kan få de knapriga.

För att du är en läckerbit.

För att du är precis som du är, alltid, även om jag inte alltid uppskattar det där och då uppskattar jag det här och nu.

För att du älskar mig som jag är.

Älskar dig ❤

IMG_8732

Saltstel på huden och munnen full av chirre, det är så jag lever.

Om några veckor ska jag föreläsa om livets guldkorn, att skapa förutsättningar i livet som tar dig närmare den där så kallade balansen. Så jag sitter och plitar på upplägget, orden samtidigt som jag trycker in en näve chips i munnen. De smakar gudomligt efter kvällens cykelpass då kroppen skriker efter salt. Jag ler lite inombords och tänker på alla de gånger PT-klienter frågar om min kost, hur jag äter etc… Sen ler jag igen, för det här är ju precis spot on… att kunna njuta av livets små och ibland stora höjdpunkter.

En klass med full fräs, det där obeskrivligt tunga uppvaknandet när man somnat i lillkillens säng under nattningen svettigt och liksom saltstel på huden. Sen duschen från himlen och nuuu chips i rosa mysfåtöljen.

Jag tänker låna Sofies hashtag #levförfan som mitt mindset den här veckan, fortsätta njuta av det som påbörjats… ni vet…livet och alla magiska guldkorn som ligger och glittrar och bara väntar på att bli sedda.

Puss på er.

Elin

img_0250.jpeg

The Power of You

Don’t you ever hesitate, take that next step, the step that allows you to become even more of you. The step that allows you to se the full power of you.

Don’t you ever bend yourself backwards just to please someone else, because you are scared of their reaction of resistance. Stand tall, stand strong, let them se and experience the full power of you.

Don’t you ever hold back the essence of you, whatever it is, whatever it feels like, whoever you have in front of you, around you or behind you. Don’t you ever hold back. Show it all. See it all. Be it all. The power of you.

 

Mina ord

Kram Elin

Jag bråkar med yogan.

Eller ja, joooo, jag bråkar med att få ihop mina tankar, känslor, intryck om yogan med det som finns omkring mig. Jag bråkar med min egen yogapraktik, kan inte förmå mig att i förväg preppa ett flöde utan får panik om det inte bara får komma ur hjärtat, spontant och bara med omtanke och inre magi.

Mina klasser jag leder känns fantastiska, där bråkar jag inte mer än att jag utmanar deltagare i extra tystnad, stillhet, med mina tankar och ord genom texterna som jag baserar klasserna på.

Men jag har inte tålamod, vilja eller mod (?) att för tillfället ta in andras upplevelser, tankar, tycken eller sätt att motivera och inspirera i yogan. Jag känner ett konstigt motstånd i att gå på klasser för att få inspiration, vill liksom inte bli färgad, vill hitta in i MIN yoga, det JAG tror på, det JAG vill lyfta fram och bjuda ut till mig själv. Jag känner mig egoistisk i att bara vilja uppleva det på mitt sätt, själv, lugn och trygg, men så är det. Min egen praktik vill jag ha för mig själv.

På Instagram är jag selekterad och söker inspiration via konton med genuina bilder eller texter som förmedlar för MIG, det som landar i MITT hjärta. Gärna med vackert ljus, färger, bilder som talar lite till mitt romantiska jag, kanske med texter och intuitioner. Konton jag blir glad och varm i hjärtat av.

Jag har flera fina yogaböcker som ligger i en hög vid min säng, som jag säkert skulle lära mig massor av, som jag kommer dyka ner i sen, nån gång, men nu ligger de där och blir bortselekterade av kudden som ropar mitt namn när mörkret faller.

Jag bråkar också med tankar på vad som ”gör” en bra yogalärare? Är det bara en hög respekterade utbildningar som ger yogapoäng? Eller är det personlighet? Erfarenhet av egen praktik? Livserfarenhet? Övrig kunskap om kroppen och ledarskap? Vad är ”creddigt”? Hur utvecklas yogan? Hur anpassar vi gamla traditioner till de förutsättningar vi har idag i kropp, tid, samhälle, tanke…?

Ja, ni förstår… Jag har lite att bråka med. Jag älskar att yogan får mig att tänka och känna. Den utvecklar mig och jag tänker jag nog alltid kommer bråka lite med både yogan och andra tankar. Hmmm, jag ska landa i det, jag har börjat landa i det, sen ska jag ge mig ut och ta emot det yogavärlden runt mig har att erbjuda.

Kram Elin