The Essence of Me

Om jag inte kan vara sann mot mitt jag, mot mitt absoluta jag finns det ingen chans för mig att överleva. Om jag skulle leva i lögn skulle min låga av liv brinna ut. Slockna. Så även om mina ögon skulle vara slutna så ser jag, så ser jag mitt jag. Jaget som är allt jag vill att det ska vara, men också allt jag helst tar avstånd från, gömmer mig för, som jag med öppna ögon blundar för. Jag ser, det som är sant, det som är jag.

Om mina andetag inte får ta sin fulla plats i min bröstkorg, låta den expandera mer, mer, mer och mer tills inget utrymme längre är tomt kommer jag till slut att kvävas. Ibland känns det som bröstkorgen ska explodera, öppna sig och lämna hjärtat blottat, skört och pulserande. Ändå andas jag djupare, högre, lägre, längre, större och mer…för att jag vågar, för att det får kroppen att vibrera av tillgänglighet och för att luften är fri.

Om du bad mig att stänga den dörr som står på glänt, står på glänt och släpper fram en stråle av varmt, flödande, lockande ljus så skulle jag uppkäftigt säga emot. Jag skulle vägra att stänga, vägra att vända, vägra att lyssna.

Rädsla är inget hinder. Besvikelse är ingen ursäkt. Sorg är inte ont. Ilska är inte farligt.

Jag är här. Och nu.

The Essence of Me.

Kram Elin

11157036_10152737981256366_1469185746_n-2

 

Viparyaya

”We do not see things as they are. We see them as we are”

Jag landar ofta i det. En första tanke, en första reaktion, en första känsla kring en händelse där tanken, reaktionen och känslan skapas utifrån mina erfarenheter, utifrån mig. Där jag ibland blir arg, ledsen, frustrerad eller skapar för mig själv en icke konstruktiv sinnesstämning för att jag just utgår från min sanning, min sida, mitt liv, mitt då… Men faktiskt, så väldigt många av dessa gånger så landar jag sedan i att händelsen inte alls behöver betyda det jag tolkade in. Att händelsen inte alls handlar om det jag först trodde, och då blir min känsla och reaktion helt annorlunda.

Om jag ska vara lite hård mot mig själv… allt handlar inte om mig… andras agerande, handlingar, uttalanden behöver ju inte handla om mig.

Om jag ska vara snäll mot mig själv, det är naturligt att jag reagerar utifrån tidigare erfarenheter. Och det bästa med detta är att varje gång jag istället erfar att något inte handlar om mig, är mot mig etc så förmildrar jag den spontana reaktionen av ”icke konstruktiv sinnesstämning”. För om jag inte tolkar in massa av det som inte finns så blir jag inte heller besviken, sviken, frustrerad etc.

Sen finns det ju självklart de tillfällen där ilskan, frustrationen, sorgen och besvikelsen existerar med allt rätt. Då får den finnas, existera och få utlopp.

Men prova det, när något gör dig upprörd, reagera, och sen reflektera över det du känner och reagerar över, är det den händelse som faktiskt existerar eller är det en händelse du själv upplever utefter ditt liv och det du bär med dig? Vad kan du släppa och vad ska du ta dig an?

Viparyaya.

Kram Elin

img_0683

Träning ska få dig att må bra. Punkt.

Jag jobbar med träning, på ett sätt kan man säga att jag lever träning då det även så klart (?) är min hobby och min passion, så jag funderar massa kring det här med vad som driver oss till att träna, börja träna och fortsätta träna… Jag har min träningsfilosofi, den förändras, eller förädlas, både i takt med att jag själv utvecklas, i takt med att branschen utvecklas, i takt med att mina ”intressen” förändras. Men på nåt sätt finns ändå ev viss kärna kvar, som jag tror kommer kvarstå for ever and ever.

Träning ska få oss att må bra.

Punkt.

Jag jobbar inte med träning på elitnivå, jag tränar inte på elitnivå. Att träna på elitnivå är inte alltid att må bra, är inte alltid hälsosamt. Det är fakta.

Även om träning inte varje gång är sjukt kul, tokinspirerande och ger dig ett halleluja moments så ska den få dig att må bra. Kanske bli starkare, rörligare, snabbare, mindre, större, mer energisk, lugnare eller vad det nu må vara, men det ska få dig att må bra.

Ibland behöver vi puscha oss för att vi hamnat i en motivationssvacka, ibland behöver vi bromsa oss för att vi slutat känna efter. Ibland behöver vi gå all out och tänja våra gränser och andra gånger behöver vi lyssna extra mycket på oss själva och hålla tillbaka.

Det finns liksom inget facit, ingen handbok i hur det fungerar, i hur vi fungerar eftersom vi alla fungerar olika, eftersom vi alla är unika. All good.

Jag försöker hålla min utveckling och motivation uppe genom nyfikenhet, genom målsättningar efter förutsättningar, genom utmaningar och genom trygghet i kombination med planering. Jag försöker att inte begränsa mig på grund av negativa tankar men är också realistisk att veta hur jag, min kropp och mitt liv funkar.

Kanske låter det självklart, men det är det inte. Det finns massa underbart unika personer som tränar för att något annat driver dem. Tvång, ångest och andra orsaker som sätter kroppen och tankarna på hårda krav, dödar lust, motivation och med all sannolikhet inte direkt får dem att må bra.

Jag är inte du, och du är inte jag. Säkerligen tränar vi olika, kanske tänker vi olika. Men jag står fast vid min åsikt om att träning ska får dig att må bra.

Kram Elin

img_0250.jpeg

I have a dream…

… nej förresten, det har jag inte, för jag har en hel hög med drömmar. Eller nej förresten det har jag inte, jag har en hel hög med planer (ni vet ”Dont call it a dream, call it a plan”), visioner och mål. Stora som små, de blandas i en salig röra som ändå för mig är rätt tydlig. I alla fall tillräckligt tydlig för att jag ska veta vart jag ska sätta nästa fotsteg på vägen.

Det är planerna, drömmarna, visionerna, målen och stegen som gör livet så där rackarns kul. Ja, ni vet ju redan att det är vägen mot målet som räknas, upplevelsen och det jag skrev om igår, nu:et inte alltid sen:et. Men mina sen puffar och driver mig. Gör mig busigt glad och hjälper mig att orka stå kvar de där stunderna när motvinden blåser så där galet hårt.

Det är klart att de ibland formas om på vägen, men oftast håller jag hårt i dem, så som de var från början, storslagna, pampiga, bombastiska och ibland så där rara och nära.

Sitter här och fånler. Det är så de får mig att göra. Älskart.

Kram Elin

 

The Power of Now

Massa reflektioner kring nu och då. Läser boken ”The power of now” av Eckhart Tolle, den får mig att vända och vrida på tankarna. Ibland är det som att må ljus tänds och ibland blir jag bara förvirrad. Men jag gillar den. Myket.

Hittade ovanstående citat på Pinterest (love Pinterest), blev lite kär och tycker att den är perfekt som mindset denna måndag, och förresten typ resten av livet. För vi förändras ju hela tiden, och håller vi alltid kvar i dåtiden så har vi ju svårt att vara här och nu. Och de vi faktiskt är och har blivit här och nu.

Den här dagen har fullkomligt toksprungit ifrån mig, nu sitter jag här fylld av endorfiner efter kvällens cykelklass, pussar från nattningen av lillkillen, med en näve i popcornskålen och uppslukas av just nuet, äntligen här och nu.

Hoppas du också haft en fin måndag, nu börjar resten av livet.

Kram Elin

Hej hösten jag börjar bli redo nu…

Även om september bjudit oss på bortskämt härliga dagar så har jag en magkänsla av att hösten kommer slå till på riktigt snart. Med kyla, regn vackra färger och allt annat som bjuder in till mys. Men så där snabbt så man inte är beredd.

Det bär också med sig hala löv och andra lurande fällor för oss tramp-fanatiker. Så idag har jag preppat min ursnygga CX (hon har fått namnet Wilda) för att vara startklar, hon har inte rullat sedan tidigt i våras och behövde verkligen en noggrann cykel-spa-omgång. Stackarn hon hade typ lerinpackning som suttit på ett halvår…inte OK jag veeeet. Hur som haver, hon är trygg och stabil, en hel del tyngre att pressa uppför backar men vad fasen jag behöver ju lite extra power i benen så varför inte…

Helgens logistik bjöd inte in till någon solskenstur runt Ingarö, istället åkte trainern fram och invigdes inför höst/vinterhalvåret. Styrkeuthållighet stod på schemat, i need it. Så vi kan väl säga att jag är preppad för hösten, även om jag ännu hoppas på några soliga turer framöver om så på tjockare däck och bråkigare underlag.

Ha en fin avslutning söndagen.

Kram Elin 

Det är klart det känns gött

Det är fredag, jag har lagt en helt lagom intensiv arbetsvecka bakom mig med fina PT-klienter och sååå härliga klasser. Är faktiskt lite extra glad för mina nya klasser för den här terminen, torsdagens morgoncykling på Hötorget och fredagens AMP på Stureplan. kääääääärlek.

Världens bästa svärmor är på besök, hon beordrade mig till soffan och står nu och fixar tacos, gööööött moooos på den, alltså inte mos på tacos men gött med tacos. Serverat dessutom.

Det är september och när jag trampade hem idag var det kortställ som gällde, superlyx och dubbla hjärtslag för det må jag säga.

Ser fram mot en ledig helg, hoppas på mer sol, vet att det blir full fart med Wile-aktiviteter och har jag lite tur kanske jag kan smyga mig ut på en tur runt Ingarö, andas höstluft, känna lite mjölksyra och njuta utav bara helsike… mmmm, går det så går det.

Ha en fab helg daaaarlings, det tänker jag ha.

Kram Elin

Yoga varje dag.

Visst låter det härligt? Att varje dag avsätta en kort eller lång stund för sig själv, möta sig själv på mattan. Andas inåt och smälta alla intryck, upplevelser och låta tankarna flöda fritt så ny kreativitet föds och livet växer sig starkare.

Kanske utomhus en eftermiddag med ljumma vindar som leker i håret, eller i hemmets lugna vrå innan resten av huset har vaknat, när tiden nästan står stilla och naturens tysthet ger magisk lättnad.

Visst låter det härligt?

Men jag tycker det är svårt. Jag tycker det är frustrerande. Jag tycker det lockar fram tankar och känslor som jag helst inte vill förknippa med min yoga. Jag vill ha min yoga precis så som jag skrev ovanför. Jag vill ha den vacker, mystiskt, romantisk, kärleksfull och awsome.

Med läxan under min utbildning att yoga varje dag har jag fått möta en annan sida av min yoga.

Jag har yogat varje dag, på ett eller annat sätt. Ibland så där härligt flödande och inspirerat frigörande, ibland lugnt, vilande och återhämtande, men faktiskt mest just frustrerat och ifrågasättande. Ska det vara så här? Vad lär jag mig av det här? Vad lär jag mig av 15minuters ilsket hetsiga solhälsningar? Vad lär jag mig av en multitaskande yinyogapose som bara blir fysisk och noll mindfullness? Eller ett slött och oengagerat krigarflow?  Varför blir jag så frustrerad?

Det är ju just det. Jag har lärt mig massor…

Att yoga inte alltid är lovely, men ändå oavsett dess form får mig att uppmärksamma mitt jag. Att jag älskar det allt mer varje gång jag planerar in, prioriterar och ger det min tid. Att jag utvecklas fysiskt i yogan men också i inspiration kring flöden som får komma från hjärtat. Att jag inte än har hittat balansen i mina dagar då det är jäkligt svårt att varje dag hitta 15min till mig själv…

Jag fortsätter, envist, ännu nyfiket, fortfarande emellanåt med ”agg-yoga”, ändå passionerat och dedikerat. Och faktum är att jag vill säga ”testa du också” för jag fattar, känner och vet att det här är good shit, ska bara fatta vad frustrationen i ”yoga varje dag” kommer ifrån där inne.

Kram Elin

Tack för allt som format mig till den jag är idag.

Satt och klurade, på vad som formar oss till de vi är. Till de vi blivit. Medgång och motgång som format oss, som format mig. Kom på att på ett sätt är jag tacksam för alla motgångar jag mött, som gjort mig till den braiga person jag är, för så är det ju, en Ego-onsdag eller ej. Vi är ju jäkligt braiga, alla på vårt unika sätt, allihopa.

Jag har skrivit ett tacktal till mina motgångar. Läs det med äkta tacksamhet och helt utan ilska, för så är det på riktigt.

Tack alla ni som någon gång under mitt liv valt att exkludera och på så sätt visat mig vägen till styrka inuti. Ord som kanske sårade först, handlingar som kanske fick mig att backa fick mig sen att våga desto mer. Jag lärde mig att hitta kärnan av mitt jag, hitta mitt eget värde och och stråla stark när vi sedan möttes igen.

Tack till dig som inte trodde på mig, som fick mig att envist och tjurigt vilja bevisa både för dig och mig själv att jag visst kan, och jag kunde så mycket mer. Kunde så mycket mer än vad vi båda trodde och än är det inte över…

Tack till den som såg förbi, som valde att inte se mig, som istället såg sig själv, som inte lyfte blicken eller fokuset från sitt jag utan lät egot lysa starkare än en strålkastare. Jag ser dig, och jag vet att du nu ser mig.

Tack för alla tårar, all fulgråt, all ilska som fått komma ut, alla känslor som stannade inne så länge men som nu får härja fritt.

Tack till dig som vägrat att se mitt jag, det du vet finns här, som alltid funnits här men som du inte vill se. Du får mig att visa ännu mer, du får mig att leva ännu mer, du får mig att vara ännu mer av det jag är.

Tack till er som aldrig säger tack eller faktiskt kanske aldrig är tacksamma, det får mig att uppskatta andras hjälp och vilja visa min tacksamhet ännu tydligare.

Tack för alla vägbulor universum, de som lärt mig om livet, om mig själv. De som fått mig att kämpa, kriga på, de som gör att jag vägrar att vika ner mig, de som får mig att driva ännu mer mot mitt mål, mitt jag. 

Tack för allt som format mig till den jag är idag. Faktiskt på riktigt, tack.

Kram Elin

11844177_10152969764421366_976920079_n

DU är det som bygger grunden för din träning.

Fortfarande lite på moln så där som jag brukar vara dagen efter ett lopp. Ni vet kroppen är trött, nöjd och med ett härligt lugn i kroppen. Ena knät bråkar en anings aning, men det var väl egentligen förväntat då jag inte trampat distans på en månad och sedan drar av 5h i bra tempo.

Även om det inte är något direkt tävling för mig att köra dessa lopp så är det ändå något som ger mig inspiration till min egen träning. Och jag är glad att jag hittat det. Lite som en chans att se om min träning ger resultat, om jag tänker rätt, om jag känner kroppen rätt och så har jag jäkligt roligt på vägen. Plus i kanten är allt jag lär mig, både om mig själv, kroppen, träningsplanering, utförande etc.

MEN.

Allt är inte för alla. Alla vill inte tävla, mot sig själv eller andra. Alla vill inte köra lopp. Alla vill inte testa sina gränser. Andra har andra sätt, och det tycker jag är lika rätt.

Ta din träning och gör den till din egen. Vad inspirerar dig? Vad driver dig? Vad gör dig glad? Vad funkar för dig? Utgå från det när du lägger din grund för din träning, då kommer det gå whooop-whooop-halleluja-bra.

Önskar er en riktigt bra start på veckan. Nu är det dags för mig att köra cykelklass och i kväll tänker jag ge deltagarna chansen att utforska sin tröskelpuls och FTP all in.

Kram Elin

12319803_10153176873406366_161843452_n-kopia

Mitt första lopp, Siljan Runt 2014